Årskurs 1

Årskurs 1

Att börja skolan är stort, både för barnet, föräldrarna och övrig omgivning. Mycket är nytt och främmande. Förväntningarna är stora inte minst på klassläraren. För att ge eleverna en trygg ingång i skolans värld är klasslärarens roll central, en person som följer eleverna under flera år upp genom årskurserna. Genom lärarens berättelser ges världen form och gestalt, och allt det som så småningom skall bli till begrepp får eleverna först göra till sitt genom både mentala inre bilder och yttre bilder på papper och sedan i text. Förväntan, iver och arbetslust fyller oftast sjuåringen och genom ett lustfyllt lärande som tar vara på barnens fantasikrafter och kreativitet läggs grunden för ett livslångt kunskapande. Genom rytmiska upprepningar av sånger, ramsor och undervisningsmoment tränas arbetsminne och de dagliga rutinerna är tänkta att skapa trygghet och förväntan.

Ett ord som sammanfattar temat för årskurs 1 är ordet helhet. Världen beskrivs i ett större sammanhang och kläs i ord och bild, där kunskapandet hela tiden utgår från en helhet. Världen beskrivs över tid som mer komplex upp genom årskurserna, uppdelad och fragmentarisk. Helhetsbeskrivningen av världen är tänkt att skapar en trygghet och känsla hos barnen att världen är god och begriplig och det, i sin tur, skapar samhörighet och vilja hos det enskilda barnet att gripa in i världen och skapa och kunskapa.

Det berättelseinnehåll som främst präglar det första året är folksagornas värld. Den frodiga, berättade sagan, med all sin livsvisdom, talar till fantasin och känslan. På ett hemlighetsfullt sätt skildras mänsklighetens utveckling, genom djupa psykologiska urbilder som är tänkta att ge barnen kunskap om livet och världen. Om det godas kamp med det onda, om människosinnets höjder och djup, och om ödets vägar.

Sagans innehåll kan ses som visdom i konstnärlig form, och dess pedagogiska värde är först och främst i detta. Dessutom vårdas barnens sinne för det levande ordet genom ett rikt språk, dramatik och träffsäkerhet i repliker. Förmågan att själv uttrycka sig övas i återberättelsen av det de hört och som har gjort intryck på dem. De inre bilderna bearbetas genom eget skapande av bilder, målningar och annan konstnärlig verksamhet.

Linjen representerar ett av de mest grundläggande av alla uttryck, genom avgränsandet ges världen kontur och precision och exakthet övas. I ämnet formteckning, genom den raka och den böjda linjen, möter barnen i årskurs 1 något de redan är bekanta med men nu i en abstrakt och avskalad form. Dessa urformer utvecklas sedan vidare till cirklar, spiraler och olika formmetamorfoser där barnens sinnen skärps och övas. Temat med det raka och det böjda kan kopplas till geometri, bild, eurytmi och musikens rytmer.

Att måla akvarell på vått papper s.k. ”vått-i-vått” ger eleverna möjlighet att skapa en ren färgupplevelse. Utan skarpa konturer, flytande, breder färgfält ut sig över papperna, yta möter yta och de olika kulörernas kvaliteter stiger fram framför ögonen på barnen.

I tecknandet och målandet, i övandet av linjer, färg och form har handen fått övning i formande av streck och figurer. Nu skall bokstäverna bli till, och barnet skall vara en aktiv medskapare. Konsonanterna uppstår, genom berättelser, som blir till stora och levande bilder, bilder som smalnar och kontureras till genomgestaltade symboler. Processen sker från bild till bokstav. Vokalerna gestaltas genom en beskriven känsla eller rörelse. Barnen lär sig ”automatiskt” alfabetet, men inte på ett sätt som är främmande för och avskuret från deras tidigare erfarenheter. Tvärtom tillåts de genom olika slag av återberättande, samtal, skapande (teckning, målning, skulptur, musik, teater, verser, eurytmi etc) använda sig av de inre bilder som de gjort sig utifrån lärarens berättande. Processen som leder fram till ett eget skrivande börjar med kommentarer, meningar och beskrivningar av de bilder som barnen skapat.

Att låta eleverna skapande (t ex olika stjärnor) förbinder dem med matematikens grunder. Tanken är att genom gemensamma erfarenheter och praktiskt övande ge eleverna ett personligt förhållande till talsymbolerna. På så vis kan de abstrakta begreppen blir bekanta genom fantasi och konst och bli till en bearbetning av det upplevda. De fyra räknesätten introduceras som en helhet så att kvaliteter och sammanhang mellan dem blir synliggjorda.

I den analytiska matematiken utgår man alltid från helheten till delarna. Det ger en långt större individuell frihet och utmaning att kunna välja svårighetsgrad och räknesätt. Talen skall vara nära och konkreta, tätt förbundna med fingrarna, kastanjer och rytmer. Sjuåringen får då inte primärt lära sig räkneteknik, utan får uppleva rikedomen och mångfalden i talens värld.

Stickning är ett av de första hantverk som eleverna får bekanta sig med i årskurs 1. Genom att arbeta med två stickor används båda händerna samtidigt och båda hjärnhalvorna aktiveras – teori och praktik knyts samman. Stickningen är tänkt att främja koncentration, finmotorik och materialkännedom.

För att våga möta världen och lära sig saker krävs det att man först och främst är trygg i elevgruppen, skolan och dess närmiljö. I årskurs 1 blir formandet av gruppgemenskapen i närmiljön ett naturligt årstema som genomsyrar i stort sett alla skoldagar. Genom utomhuslekar får fantasin vara med; man får frisk luft, hälsosam motion, slappnar av och placeras i ett sammanhang. Genom utflykter – där barnen får umgås med naturen, uppleva hur vatten flyter och fryser, hur träden vajar, hur elden under brinner och värmer, hur solen väcker djur och växter till liv på våren osv, skapas en närhet till naturen och en förståelse för olika naturtyper och för årsloppet.