Årsteman

Waldorfskolans årstematik

Både metodik och undervisningsinnehåll är avgörande för att eleverna kan tillgodogöra sig kunskapen på bästa sätt. Vid olika skeden i livet lever eleverna med olika existentiella frågor som skolan genom sin genomtänkta pedagogik försöker svara mot. Varje årskurs hålls därför samman på ett ämnesövergripande vis genom årsteman som är specifikt utformade för att passa eleverna i en viss ålder. På så vis vinner kunskaperna genklang hos eleverna och förutsättningar för ett meningsfullt lärande skapas där undervisningens innehåll ger varje elev verktyg för ett livslångt lärande och en mer fördjupad bildning utöver de kunskapskrav som samhället ställer.

Följande årsteman ger ramar inom vilken friheten att anpassa undervisningen efter olika situationer och möjligheter är stor. De ska ses som ett försök att finna ämnesinnehåll som svarar mot barnens utveckling, den aktuella levnadsålderns fysiska och själsliga behov, och bygger på den blandning av äldre och modernt erfarenhetsmaterial som finns i svenska waldorfskolor såväl som waldorfskolor utanför vårt eget land.

 

Årskurs 1

Att börja skolan är stort, både för barnet, föräldrarna och övrig omgivning. Mycket är nytt och främmande. Förväntningarna är stora inte minst på klassläraren. För att ge eleverna en trygg ingång i skolans värld är klasslärarens roll central, en person som följer eleverna under flera år upp genom årskurserna. Genom lärarens berättelser ges världen form och gestalt, och allt det som så småningom skall bli till begrepp får eleverna först göra till sitt genom både mentala inre bilder och yttre bilder på papper och sedan i text. Förväntan, iver och arbetslust fyller oftast sjuåringen och genom ett lustfyllt lärande som tar vara på barnens fantasikrafter och kreativitet läggs grunden för ett livslångt kunskapande. Genom rytmiska upprepningar av sånger, ramsor och undervisningsmoment tränas arbetsminne och de dagliga rutinerna är tänkta att skapa trygghet och förväntan.

Ett ord som sammanfattar temat för årskurs 1 är ordet helhet. Världen beskrivs i ett större sammanhang och kläs i ord och bild, där kunskapandet hela tiden utgår från en helhet. Världen beskrivs över tid som mer komplex upp genom årskurserna, uppdelad och fragmentarisk. Helhetsbeskrivningen av världen är tänkt att skapar en trygghet och känsla hos barnen att världen är god och begriplig och det, i sin tur, skapar samhörighet och vilja hos det enskilda barnet att gripa in i världen och skapa och kunskapa.

Det berättelseinnehåll som främst präglar det första året är folksagornas värld. Den frodiga, berättade sagan, med all sin livsvisdom, talar till fantasin och känslan. På ett hemlighetsfullt sätt skildras mänsklighetens utveckling, genom djupa psykologiska urbilder som är tänkta att ge barnen kunskap om livet och världen. Om det godas kamp med det onda, om människosinnets höjder och djup, och om ödets vägar.

Sagans innehåll kan ses som visdom i konstnärlig form, och dess pedagogiska värde är först och främst i detta. Dessutom vårdas barnens sinne för det levande ordet genom ett rikt språk, dramatik och träffsäkerhet i repliker. Förmågan att själv uttrycka sig övas i återberättelsen av det de hört och som har gjort intryck på dem. De inre bilderna bearbetas genom eget skapande av bilder, målningar och annan konstnärlig verksamhet.

Linjen representerar ett av de mest grundläggande av alla uttryck, genom avgränsandet ges världen kontur och precision och exakthet övas. I ämnet formteckning, genom den raka och den böjda linjen, möter barnen i årskurs 1 något de redan är bekanta med men nu i en abstrakt och avskalad form. Dessa urformer utvecklas sedan vidare till cirklar, spiraler och olika formmetamorfoser där barnens sinnen skärps och övas. Temat med det raka och det böjda kan kopplas till geometri, bild, eurytmi och musikens rytmer.

Att måla akvarell på vått papper s.k. ”vått-i-vått” ger eleverna möjlighet att skapa en ren färgupplevelse. Utan skarpa konturer, flytande, breder färgfält ut sig över papperna, yta möter yta och de olika kulörernas kvaliteter stiger fram framför ögonen på barnen.

I tecknandet och målandet, i övandet av linjer, färg och form har handen fått övning i formande av streck och figurer. Nu skall bokstäverna bli till, och barnet skall vara en aktiv medskapare. Konsonanterna uppstår, genom berättelser, som blir till stora och levande bilder, bilder som smalnar och kontureras till genomgestaltade symboler. Processen sker från bild till bokstav. Vokalerna gestaltas genom en beskriven känsla eller rörelse. Barnen lär sig ”automatiskt” alfabetet, men inte på ett sätt som är främmande för och avskuret från deras tidigare erfarenheter. Tvärtom tillåts de genom olika slag av återberättande, samtal, skapande (teckning, målning, skulptur, musik, teater, verser, eurytmi etc) använda sig av de inre bilder som de gjort sig utifrån lärarens berättande. Processen som leder fram till ett eget skrivande börjar med kommentarer, meningar och beskrivningar av de bilder som barnen skapat.

Att låta eleverna skapande (t ex olika stjärnor) förbinder dem med matematikens grunder. Tanken är att genom gemensamma erfarenheter och praktiskt övande ge eleverna ett personligt förhållande till talsymbolerna. På så vis kan de abstrakta begreppen blir bekanta genom fantasi och konst och bli till en bearbetning av det upplevda. De fyra räknesätten introduceras som en helhet så att kvaliteter och sammanhang mellan dem blir synliggjorda.

I den analytiska matematiken utgår man alltid från helheten till delarna. Det ger en långt större individuell frihet och utmaning att kunna välja svårighetsgrad och räknesätt. Talen skall vara nära och konkreta, tätt förbundna med fingrarna, kastanjer och rytmer. Sjuåringen får då inte primärt lära sig räkneteknik, utan får uppleva rikedomen och mångfalden i talens värld.

Stickning är ett av de första hantverk som eleverna får bekanta sig med i årskurs 1. Genom att arbeta med två stickor används båda händerna samtidigt och båda hjärnhalvorna aktiveras – teori och praktik knyts samman. Stickningen är tänkt att främja koncentration, finmotorik och materialkännedom.

För att våga möta världen och lära sig saker krävs det att man först och främst är trygg i elevgruppen, skolan och dess närmiljö. I årskurs 1 blir formandet av gruppgemenskapen i närmiljön ett naturligt årstema som genomsyrar i stort sett alla skoldagar. Genom utomhuslekar får fantasin vara med; man får frisk luft, hälsosam motion, slappnar av och placeras i ett sammanhang. Genom utflykter – där barnen får umgås med naturen, uppleva hur vatten flyter och fryser, hur träden vajar, hur elden under brinner och värmer, hur solen väcker djur och växter till liv på våren osv, skapas en närhet till naturen och en förståelse för olika naturtyper och för årsloppet.

 

Årskurs 2

För eleverna som återvänder från sommarlovet är skolmiljön välkänd, de är redan

en del av gemenskapen i klassen och de kan nu utveckla sitt sociala samspel på ett mer

fördjupat vis. För att utveckla sin nyfikenhet och vetgirighet är det dags för eleverna att få möta världen på ett nytt vis. Nu tillåts världen att vara dualistisk och det är dags att som elev få polarisera både i det inre och i det yttre. Att få väga saker för och emot, vrida och vända, jämföra, och att dela och sammanföra, blir centrala teman i årskurs 2. Klurigheter, gåtor och dråpliga historier med oväntade slut, utmanar och roar, samtidigt som legendberättelsernas högtidliga bilder slår broar mellan verklighetens historiska personer och sagomotiven i årskurs 1. Polariteten som årskursmotiv är ämnesövergripande och blir t.e.x central i språkundervisningen genom små dialoger och i musiken där växelsång framträder.

Ett av årskursens stora teman är legendberättelser och fabelskildringar, vars innehåll bearbetas på olika vis under året. Legender är berättelser som väver i verklighetens värld, men med ett fantasifullt skimmer omkring sig. I centrum för legenden står människoöden från olika länder och tider, människor som kämpat med sina svagheter och trots motgångar klarat av att vara goda mot sina medmänniskor på ett nästan overkligt, ”övermänskligt” sätt. Eleverna ges genom legenderna en öppning till historieämnet och får samtidigt underlag till existentiella och etiska samtal där de kan fundera över sin egen roll i världen och hur enskilda människors handlingar får konsekvens framåt i tiden.

Kontrasten blir stor när man sedan kommer till fablernas värld. Genom att klä berättelsernas karaktärer i djurdräkt kan egenheter i människans väsen bli tydliga. Djuren drivs av sina egenheter och är också fångna i sina karaktärsdrag. Räven är och förblir listig, och i likhet med en människa som endast drivs av sin list, hamnar räven i svåra situationer, blir ensam och även föraktad av sina djurvänner. I berättelserna om t ex hunden och köttbenet, räven och rönnbären, haren och sköldpaddan eller storken och räven får vi se hur det kan sluta när vi som individer blir alltför ensidiga. Det blir dråpliga och komiska bilder som inspirerar till samtal om individens ansvar och hur vi agerar mot varandra.

Mer detaljerade naturberättelser är ett berättartema i årskurs 2. Tanken är att genom nära och ingåendemiljöskildringar väcka intresset för naturstudier, ett intresse och en nyfikenhet som eleverna sedan har med sig under utflykter vid olika årstider och i varierande naturtyper.

sådd och plantering, som är tänkt att bli till skörd i årskurs 3 då bearbetning av säd och grönsaker är ett av årstemat i årskurs 3. Att från början ge en helhetsupplevelse av naturen är avgörande för att barnens fortsatta undervisning i ekologi. Det är viktigt att eleverna får uppleva att människan kan bidra med något positivt till miljön, inte bara skapa problem, utan också bidra till deras lösning. Huvudmålet med den naturvetenskapliga undervisningen i waldorfskolan är att väcka elevernas intresse för relationen mellan människan och

omvärlden, naturen och det samhälle människan skapar.

Ett genomgående tema i både formteckning och måleri är – dualism. I formteckningen övar eleverna spegelformer i vertikala plan och symmetriövningar. De bygger på polarisering och dualism och eleverna får själva teckna in den spegelform som saknas.

I målningsövningar i ”vått-i-vått-teknik  – ges eleverna i årskurs 2 tillfälle att arbeta med sk karaktäristiska (rött och gult, gult och blått, blått och rött, orange och grönt, grönt och violett, violett och orange), komplementära (rött och grönt, gult och violett, orange och blått) och karaktärslösa färgklanger (gult och orange, orange och rött, rött och violett, violett och blått, gult och grönt, blått och grönt) som ställs mot varandra. I samband med målningslektionerna kan eleverna beredas möjlighet till samtal om gemensamma och enskilda upplevelser av färgernas förhållande till varandra. Precis som i exemplet med fabler och legender blir det här polariteter som hjälper eleverna att lära känna färgerna och därmed indirekt sig själva.

Genom att lära sig virka är det tänkt att eleverna ytterligare skall få utveckla sin händighet och handmotorik. De klarar nu att på ett mer komplicerat sätt än tidigare att hantera garn. Det är oftast lite svårare att komma underfund med den icke-symmetriska virkningen i jämförelse med den symmetriska stickningen. Att som elev ges tillfälle att varje år få lära sig nya slöjdtekniker är ett sätt känna att man som människa mer och mer förbinder sig med omvärlden och dess material. Virkningen övar dessutom skrivarhanden då virknålen hålls precis som en penna.

Årskurs 3

Nioårsåldern är en tid då barn kan känna sig oroliga, osäkra och ensamma. Då är det inte alltid en självklarhet att barnen upplever sig stå mitt i världen längre, utan ett nytt sätt att reflektera över sig själv och sin omvärld kan skönjas. Detta att bli medveten om sig själv på ett nytt sätt kan skapa oro och rädsla, en del barn kan t.ex. drabbas av beslutsångest, andra av en oro inför döden eller för att bli övergivna. När nu nioåringar börjar uppleva världen utifrån ett mer subjektivt medvetande så är detta en grundläggande förutsättning för att kunna utveckla en egen individuell personlighet. Att uppleva klyftan mellan en real, objektiv, fysisk yttre värld och en egen inre, subjektiv verklighet är ett uttryck för att vi som människor känner att ”ingen annan är jag”. Undervisningen i årskurs 3 kan stödja eleven genom att låta eleverna reflektera över sin plats i världen och rent handgripligen ”upptäcka världen på  nytt” på ett mer konkret sätt, genom fysiskt arbete som att mäta och väga och bygga, genom att odla, skörda och bearbeta och omforma, och genom stora mytologiska bilder där skildringar om hur människan tar plats på jorden blir centrala. Eleverna ges då möjlighet att erfara att de faktiskt inte är främlingar i världen, utan själva kan handskas med den på en rad olika sätt.

Att eleverna får möta olika yrken som människan traditionellt ägnat sig åt är ett viktigt tema i klass 3, och barnen får arbeta praktiskt och konkret handfast. Det ger också en möjlighet för eleverna att se människans unika plats i världen, hur hon kultiverat och förädlat de möjligheter som jorden gett för hennes överlevnad och fortsatta existens. Att så mycket som möjligt få använda sina händer i ett meningsfullt sammanhang och förstå vad det är man gör, se hur någonting växer fram, kan vara en mäktig upplevelse och ge förutsättningar för självförtroende och trygghet i en ålder då mycket annat kan upplevas som skört och instabilt.

Att likt en bonde få följa hela processen från plöjning, via sådd och skörd, till det nybakade brödet är tänkt att skapa sammanhang och mening. Eleverna ges också tillfälle att knyta an till året innan då klassen kanske planerade och sådde något som de nu i årskurs 3 får skörda och förädla. Att därigenom även få lära känna olika redskap som t.ex. plog, harv, slåttermaskin, kvarn och smörkärna kan hos barnen skapa en känsla av vördnad inför människan uppfinningsrikedom. Att t.ex. fiska och knyta nät, få vara med och klippa ett får för att därefter karda, spinna, tova, färga och fläta, och få framställa salt via avdunstning, gör att flera av årskursens ämnen både samhällsorienterande och naturorienterande ämnen integreras på ett genomgripande vis. Att låta eleverna får göra beräkningar och genomför ett bygge av något slag ger tillfälle för pedagogen att rent konkret visa på fysikaliska lagbundenheter som tyngdpunkt, labilt/stabilt läge, och tillfälle för eleverna att praktisera metersystemet. På samma sätt kan de t.ex. få bygga vindskydd, lära sig lite om vad som är ätligt i den egna närmiljön och på exkursioner, och ta tillvara och bereda t ex bär och frukt. Relationen mellan natur och kultur är en genomgående tematik i årskursen.

Att även få bekanta sig med smedens arbete och kanske besöka någon gruva med fokus på den svenska traditionella gruvdriften och dess processer, kan ge eleverna en insikt om varifrån alla metallföremål omkring oss egentligen kommer och vad begreppen ”stenålder”, ”bronsåldern” och ”järnåldern” härstammar från. Till detta motiv hör olika skildringar i litteraturen kring dessa yrken.

Som en avslutning på undervisningsblocket kring gamla mått och enheter introduceras eleverna för metersystemet, som de genast kan använda sig av när de skissar och förbereder byggprojektet beskrivet ovan. Men innan dess ges eleverna möjlighet att konkret få bekanta sig med gamla mått och enheter som utgår från kroppen och de egna erfarenheterna. Genom att samtala, mäta, väga, balansera och uppskatta med exempelvis aln, fot, tum, steg, famn, kaffekopp, tekopp och stenkast får mätandet en konkret, fysisk och personlig relation till barnen. Temat kan återigen ses som en hjälp för 9 åringen att erövra världen ”på nytt”. Tillslut genom ett gemensamt arbete når klassen fram till vårt moderna metersystem, som också ligger till grund för våra övriga måttenheter, ett system som skapades utifrån de demokratiska idealen under franska revolutionen och som tar avstamp i något alla kan vara överens om, nämligen jorden som vi lever på.

Ett centralt undervisningsinnehåll i denna årskurs är berättelsen om skapelsen, om hur människan blev utdriven ur paradiset och hur hon senare fick lagar och skapade sig ett jordiskt liv. Genom bekantskap med de gamla judiska berättelserna och personligheter och skildringarna i det kristna Gamla Testamentet, t ex Adam och Eva, Noas ark, Abraham och Sara, Ismael och Hagar, Josef och hans bröder, David och byggandet av Salomos tempel, ges bilder av de förändringar som är kopplade till att gå från barndomens mer oskuldsfulla upplevelse av tillvaron till den mer oskyddade känslan av att stå naken och ensam i världen. Genom Gamla Testamentets berättelser möter eleverna också människor som kämpar för sin nationella identitet.

 

Ett huvudtema i svenskundervisningen, vid sidan av textförfattande och läsning, är att grammatiken introducera i årskurs 3. Upplevelsen av lagbundenheten genom vilken språket är uppbyggt kan upplevas som spännande och även skapa en känsla av trygghet hos barnen inför modersmålet. Ordklasserna är viktiga byggstenar i språkets boning, och verbets tidsformer kan ge barnen en känsla av att kunna välja och bli ”herre över tiden” genom språket.

 

Avancerade speglingar, både vertikalt, horisontellt, diagonalt och med korsningar, kan övas i årskurs 3:s formteckning och även lyftas fram i eurytmiämnet. Just speglingsövningar kan för många elever i nioårsåldern ses mot bakgrund av de förändringar som de går igenom. Även inom ämnet idrott och hälsa ligger undervisningens tonvikt på upplevelsen av ett ”vi”, känslan av att vara del i en grupp som tillsammans möter världen och dess utmaningar. Tillsammans kan eleverna genomföra s.k. bothmergymnastiska övningar, och leka kullekar, äventyrslekar, öva med bollar, hopprep, att lyssna på instruktioner och att åter samlas efter aktiviteten.  Under de två första skolåren har stor del av ämnet idrott och hälsa koncentrerats till bl. a utflykter och lek och rörelse i klassrummet och på skolgården.

Årskurs 4

Efter den för många barn omvälvande nioårstiden är årskurs fyra ofta ett år av relativt lugn. Barnen har tagit ett viktigt steg i sin utveckling och många tioåringaar ser på världen och sig själva på ett nytt sätt. Det som tidigare var en naturlig upplevelse av ett sammanhang känns kanske inte lika självklar längre, samtidigt bjuder världen på nya spännande möten och fängslande kunskapsinnehåll. En ny medvetenhet kan börja ta form hos barnen och känslan av samhörighet kan återskapas genom att eleverna för möta och samarbeta med klasskamrater och dessutom ges möjlighet att se sitt arbete återverka i världen. Men för det krävs mod, något som eleverna får möta genom årskursens stora teman – den nordiska gudasagan.

För äldre tiders nordiska folk var gudavärlden ständigt närvarande i naturen, men också inom varje människa. Eddans Vala minns i sin spådom både det förgångna och framtiden. Jättar, vaner, asar och människor stiger fram. Oden, Tor, Freja, Loke, Idun, Balder m fl kan i alla sina olikheter representera allt det som ryms inom oss och som vi behöver lära känna för att utvecklas vidare i vår individualitet. I den nordiska gudasagan är linjen mellan gott och ont inte alldeles tydlig. Loke är både egenkär, listig, både kvinna och man, både jätte och asagud, men också den som genom sina onda upptåg för utvecklingen framåt. Tillslut stundar Ragnarök, världen går under för att på nytt stiga upp ur askan. Det gamla måste ibland gå under för att något nytt skall kunna spira. Existentiella val, modprov, att ge upp vissa saker för att kunna gå vidare, och att ständigt förändras i takt med sina gärningar är ett motiv som 10 åringen både kan och behöver få relatera till. Förutom Valans spådom, Havamal, och De nordiska hjältesagorna har Kalevalaeposet en plats i årskurs 4.

Med den nordiska mytologin som klangbotten introduceras årskursens historietema: Norden från istiden till kristnandet av de nordiska länderna. Hela temat tar avstamp i geologin och geografin. Eleverna får leta efter spår av inlandsisen, och fundera över vad miljö och klimat haft för betydelse för människans utveckling i Norden. Eleverna får höra om de första fynden av människan i Norden, och reflektera kring begrepp som fynd och skriftliga och muntliga källor. Hällristningar och runstenar blir meddelande till oss från en förgången tid och eleverna får titta på och teckna av dessa vackra fornlämningar. Människans uppfinningsrikedom och förmåga att tämja djur, förädla och bearbeta metall lyfts fram, något som skapat nya förutsättningar för oss människor. Istid, stenålder, bronsålder och järnålder blir då tydliga och konkreta begrepp för barnen. Vendeltiden och i synnerhet vikingatiden blir viktiga epoker då större samhällen etablerades och nordborna gav sig ut i världen, för att handla, eller för att röva. De tog med sig impulser till Norden från sina resor, men lämnade också spår efter sig långt ner i Europa. Med vikingatiden följer tema som tinget och släktfejder, fria medborgare och trälar, asatro och den begynnande kristendomen.

Människans storhet och möjlighet att välja gott eller ont, bruka sina händer för sig själv eller för andra, och att ge eller att ta, är teman som på olika vis lyfts fram under årskursen, inte minst i biologiperioden om människan i förhållande till djuren. Genom att sätta människan i relation till djuren och deras sätt att leva i olika miljöer åskådliggörs djurens olika anpassningar och specialiseringar när det gäller sinnen, organ och lemmar. Djuren kan göra fantastiska saker i jämförelse med oss människor, springa snabbare, hoppa högre, se skarpare, gå i idé osv, men de är helt fångna i den miljö de är anpassade till. Vi människor däremot kan leva i de allra flesta miljöer, våra händer är fria och vi kan välja hur vi vill verka i världen. Ett djur är skickligt i sin specialisering men också bunden till sin art. Genom att titta på djuren förstår vi bättre oss själva. Hur samverkar våra sinnen för att vi ska kunna uppfatta vår omvärld? Hur samverkar de rytmiska organen (hjärta, lungor och matsmältningsorganen)? Hur gör våra lemmar så att vi kan röra oss och verka i världen? Vad är det egentligen som är så speciellt med människans händer? Med hjälp av händerna kan vi människor verka på många olika sätt. Med våra händer kan vi skapa eller rasera, med våra händer kan vi klappa eller slå, med våra händer kan vi omfamna eller stöta bort, med våra händer kan vi skapa åt världen eller roffa åt oss själva, vilken väg vi väljer bestämmer vi. I slutändan måste vi dock alltid svara för följderna av det som våra händer åstadkommit.

Nu är det dags för eleverna att placera sin själv i världen och börja med att undersöka sitt närområde. Geografin blir ett tema som många ämnen kan rymmas inom. Ett första steg för eleverna att ta är att konkret öva väderstrecken, kliva ut på skolgården, upptäcka solens gång under dagen. Rita kartor över skolgården, göra sig en föreställning av vägen från hemmet till skolan och göra mentala kartor. Därefter kan geografikunskaperna utvidgas till att beröra allt mer avlägsna trakter och till sist hela Sverige. Det mest karaktäristiska i de olika landskapen tas då fram för att kopplingen mellan natur, näringar och kultur ska bli levande. Temat från zoologin där djur i olika biotoper är centrala kan tjäna som utgångspunkt. Historiska teman som t ex Gustav Vasa (Dalarna), de första sveakungarna (Uppland) eller samernas och tornedalingarnas historia (Lappland) erbjuder ytterligare möjligheter att närma sig geografin och lära känna sin omvärld.

I årskurs fyra introduceras bråkräkning. Det är ett både spännande och för många svårt steg i matematiken att nu att dela upp heltalen. Det kan se på många vis. Tanken svindlar hos många elever när de inser att ju fler bitar dessutom mindre enheter. Genom att t ex klippa och vika papper, baka och dela kakor, kan undervisningen göras både konkret, lättbegriplig och tala till konstnärligt sinne, lust och fantasi inför att stambråken introduceras på allvar. Användningen av bråk kan, förutom inom matematikämnet, även uppmärksammas inom musiken. Där kan eleverna, t ex genom flöjtspel och rytmövningar, möta halvnoter, fjärdedelar, åttondelar osv.

I årskurs 2 och 3 har eleverna i ämnet formteckning fått arbeta med allt mer avancerade spegelformer. I fjärde klass är tiden mogen för att arbeta med rumslighet på det tvådimensionella pappersarket. I samband med vikingatemat passar det mycket bra att låta eleverna arbeta med nordiska flätmönster och ornamentik. Genom att ge illusionen av att linjerna skär varandra och går ömsom under, ömsom över varandra skapar barnen rumslighet i bilden. Ett tema som fångas upp i textilundervisningen där man låter eleverna rita ett eget mönster till ett broderi och sedan genomföra detta med korsstygnsteknik. Gång på gång korsar de tråden från periferin, mot mitten, genom mitten och ut i diagonalen på nytt för att vända tillbaka, korsa mitten och ge sig upp i periferin igen. Stygn efter stygn växer arbetet fram till en storartad helhet.

 

Årskurs 5

Man kan låna uttrycket ”människa känn dig själv” från det antika Grekland för att grovt ringa in tematiken för årskurs 5. Att just få möta sig själv genom samarbete med andra, genom att mäta sina fysiska krafter i olika typer av kraftmätningar som t.ex. en skololympiad, och slipa sina argument i förhållande till andras åsikter och värderingar är något som många elever i årskurs 5 både längtar efter och behöver öva. De flesta 11 åringar har ännu inte tagit steget in i puberteten och befinner sig på ett sätt mitt emellan barnet och den begynnande ungdomen. En ny vakenhet i tanken kan skönjas och barnen börjar närma sig en tydligare begreppsbildning. En ökad medvetenhet om tidsförlopp och händelsers förhållande till tiden kan också iakttas hos barnen. Många elever har också allt lättare att ta ställning i rättvisefrågor, och gläds åt att kunna resonera och diskutera. Genom att få ta del av de stora mytologiska berättelserna från högkulturer som Antika Indien, Babylonien, Egypten och Grekland får de möta berättelsen om hur det är att vara människa från flera olika håll. Samtidigt vaknar intresset för hur ett gott samhälle kan byggas genom demokrati och gemensam värdegrund.

Genom att eleverna för möta de stora högkulturerna runt Medelhavet och det antika Indien, i synnerhet högkulturen kring Indusdalen, möjliggörs för eleverna att ta steget från myt till historia. Eleverna får ställas inför det gamla Indiens, Persiens, Mesopotamiens och Egyptens mytiska värld, och får bekanta sig med de grekiska guda- och hjältesagorna. Samtidigt ges de möjlighet att i detalj följa med i flodkulturernas, Indusdalen, Mesopotamien och Egyptens, fascinerande civilisationsbygge. Indiernas samhällsbygge med kastsystemet, Babyloniernas astronomiska beräkningar, kilskriften och gradsystemet, och egyptiernas ofattbara pyramidbyggen.

Om den mytiska världens levande verklighet succesivt förs över i historisk abstraktionsförmåga finns bron däremellan kvar. Från berättelser om Indien, mötet med hinduismens gudar och Buddha kan berättelserna gå över till Ahura Mazda, Zarathustra, persernas vördnad för jordbruket och elden. Från uppkomsten av skrift, städer, kanaler, ziggurater, handelsrelationer och astronomi i sumerernas komplexa samhällsbygge flyttas fokus över till Egyptens Nilen, faraoner, hieroglyfer, gudavärld, mumier och pyramidbyggen. Till sist hamnar den historisk-geografisk-kulturella exposén i grekernas värld med vasmålningar, hexameter, alfabetet, kolonisationsresor, drama, skulptur, filosofi, vetenskap, olympiska spel och alexandrinska krigståg. Gilgamesh-eposet och Homeros Illiaden och Odyssén, ger skildringar av människan och hennes olika val, och inbjuder till utvecklande diskussioner och grupparbeten om människans existens och spänningen mellan natur och kultur. Den grekiska kulturens skönhetsideal, med människan som skapelsens krona, ger även det underlag för diskussion.

Värdefullt är det även om greklandstemat kan knytas till det intresse för rätt och fel som börjar skönjas hos elever i slutet av årskurs 5. Grekernas filosofi och diskussionen om styre i de olika stadsstaterna är aktuell för många femteklassare.

I årskurs 5 tas steget från formteckning till s.k. frihandsgeometri. Att på fri hand teckna polygoner, cirklar med mittpunkt, korda, tangent, diagonal och radie, och att utifrån tecknande och beräkningar komma fram till t ex hur stor en vinkel är utvecklar abstraktionsförmåga och det logiska tänkande. Det bereder också vägen för en större förståelse av vad det är som man egentligen håller på med när hjälpmedel som passare och gradskiva sedan introduceras på allvar. Ämnet kan integreras med både matematik och historia, sumerernas talindelning och astronomiska beräkningar kan kittla fantasin och främjar elevernas kreativitet.

Ett steg mot en mer iakttagande och kunskapsorienterad inriktning på undervisningen blir tydlig i ett tema som botanik, där eleverna med en annan noggrannhet än tidigare har förmågan att undersöka växtriket och systematisera sin kunskap. Precis som i undersökandet av de olika djuren i årskurs 4 kan tyngdpunkten i årskurs 5:s botanikundervisning ligga på hur olika växter anpassat sig till sina livsrum. Samspelet och växelverkan mellan växten, djuren och naturens element hamnar i fokus. Hur utvecklar sig växterna under årstiderna och i de olika naturtyperna? Hur ser den rotlösa svampens förhållande ut till sol och jord? Hur har alger, lavar, ormbunkar, mossor och blommar anpassat sig till sin omgivning? Hur fortplantar sig olika växter? Hur gör blåbären? Tussilagon? Äpplet? Finns det vissa gemensamma lagbundenheter mellan olika växter. T.ex. femtalet inom rosfamiljen, sextalet hos liljan. Botanikundervisningen ämnesintegreras med formteckning och målning. Att genom exkursioner och teckningsövningar få bekanta sig med växter skapar förståelse för ytterligare en bit av vår värld.

 

I årskurs 5 närmar sig eleverna Nordens geografi genom att utgå ifrån de olika landskapstyperna och jämföra länderna med varandra. Vad är speciellt för respektive grannland? Hur har människor, kultur, samhälle, historia påverkats av de naturliga förutsättningar som geografin utgör? Danmark med sin bördiga jord och täta bebyggelse, Finland med sina sjöar och skogar, Island med sina gejsrar, vulkaner och glaciärer, Norge med sina fjordar och berg, och Sverige vårt egna avlånga land som likt en gott-och-blandat-påse har lite av varje. Alla nordiska länder har sina egna karaktäristika. Precis som i årskurs 4 kan geografiundervisningen kopplas till många andra ämnen; exempelvis kan norska upptäcktsresande som Heyerdahl lyftas fram, eleverna kan läsa texter från Eddan, lära sig de nordiska nationalsångerna och prova på lite av de nordiska språken.

 

Årskurs 6

En övergripande tematik för årskurs 6 är att det kausala tänkandet introduceras i full skala, inte minst i de naturvetenskapliga ämnena. Samtidigt fortsätter historieämnet att ha en central roll i under hela årskursen. Puberteten som för många elever blir påtaglig under året är livsavgörande för individens fortsatta väg i livet. Den är så mycket mer än målbrott, mens och hormoner. Det är då som människan mognar inför sin tid påjorden. Lärarens auktoritet försvinner successivt, klasskamraterna och den dynamik som uppstår i klassens sociala liv blir allt viktigare. Moraliska avståndstaganden ska vägas och mätas och det logiska tänkandet ska vässas för att fröet till den egna omdömesbildningen ska börja gro. Naturvetenskapliga studier, fysik och geologi, ger eleverna ett välkommet avbrott i deras djupdykning i det egna känslolivet. Den fysiska verkligheten finns bokstavligen där för att utforskas.

På samma sätt erbjuder historieämnets fokus på skeenden, ”orsaker till och konsekvenser av”, och historiska förlopp en möjlighet för eleverna att pröva sina egna val och moraliska ställningstaganden mot en historisk fond. I sammanhanget är det välgörande att lyfta fram många av de frågor som lever bland elever i årskurs 6. Frågor som berör tolvåringar kan t ex handla om jämställdhet, genus, den egna sexualiteten, mänskliga rättigheter och miljön.

I det antika Grekland hade filosofen och vetenskapsmannen stått i centrum, i antika Rom lades tonvikten snarare på jurister och politiker. Romarna hade ambitionen att bygga ett samhälle som inte längre var baserat på blodsband eller gudar, utan med allmänna, universella lagar som skulle gälla för alla medborgare. Individualiteten fick i Rom sin lagliga bekräftelse – även slaven hade lagstadgade rättigheter och också kejsaren hade skyldigheter inför senaten. Staten Rom var trygg och dess lagliga befogenheter sträckte sig långt utanför stadsgränsen. Det var ett samhälle byggt på exakthet och logik med raka vägar, snillrika vatten-och avloppsystem och en genomorganiserad armé. Detta välorganiserade statsbygge är något som eleverna i den här åldern lätt kan engagera sig i. Romarrikets statsbildning med republikens födelse blir en konkret språngbräda till vårt nutida samhällsbygge i Sverige idag. Landsting, kommuner och riksdag, partisystem och domstolsväsende uppmärksammas och jämförs med andra länders maktfördelning.

Roms historia bygger dessutom på en mängd färgstarka levnadsöden. Inte minst utgör kejsarbiografierna spännande berättelser där cesarerna personifierar Roms ordning, lagar, höga ideal och förväntningar, men också dess dekadenta förfall med frosseri och gladiatorspel. Biografierna är bilder av verkliga människor och inte några sagor. Till skillnad från grekerna avbildade inte romarna sina ledare som perfekta övermänniskor, utan med både skavanker och tydliga personlighetsdrag. Att få följa dessa människoöden – Caesar, Augustus, Tiberius, Caligula, Claudius, Nero mfl – och själv få fundera över romarrikets uppgång och fall är inspirerande för en sjätteklassare. Som en motvikt till romarrikets stormaktsbygge under kejsar Augustus står skildringen av Jesu liv och den kristendom som med tiden gör sitt intåg i romarriket. En stark kvinna som är samtida med Ceasar/Augustus och Jesus, är drottning Kleopatra i Egypten. Dessa starka biografier blir exempel på vad individen har för ansvar för och påverkan på historiska skeenden. Och allt står i ständig utveckling. Inte ens romarriket består för alltid, folkvandringstid leder över till medeltiden då den västerländska människan drar sig in i sig själv, mediterar och utvecklar ett inre liv bland annat via klosterväsendet. Samtidigt träder en ny stark personlighet ut på världsarenan, profeten Mohammed, som ställer nya moraliska och religiösa krav, som kan bli till viktiga diskussionsunderlag för en sjätteklassare.

Dessa historiska skeenden under medeltiden kan utforskas på många vis. Skråväsendet, Digerdöden, feodalsamhället, riddarväsendet och kyrkans roll är viktiga beståndsdelar för en fördjupad förståelse av denna historiska epok.

I årskurs 6 undervisas i akustik och optik. Med vardagsnära experiment, utgående från egna erfarenheter och mätningar, lugna och sakliga observationer, kan eleverna öva upp sin iakttagelseförmåga och noggrannhet i beskrivningar och dokumentation. Att bygga en camera obscura, prova olika ljuskällor, tillverka burktelefoner, experimentera med komplementfärger, teckna av prismor och skuggfenomen, musicera med egentillverkade instrument t ex flaskorkestrar är samtliga övningar som kan stärka eleverna i deras tillit till de egna erfarenheterna och dess kopplingar till vetenskap och kunskap.

Orsak och verkan blir knappast tydligare inom något annat ämnesområde än inom mineralogi. Trots att marken under våra fötter känns trygg och stabil, pågår ständigt bergartsbildande processer. Berg bryts ner och återbildas i en ständigt pågående process, där även djur och växter ingår. Organiskt material blir till marmor, urberg blir till kvartssand som blir till sandsten och jordens flytande inre blir till granit som blir till gnejs som blir till granit igen. Dessa mäktiga kausalitetsförhållanden, som rör sig över hundratusentals är, är överallt synliga i vårt landskap. Och genom mineralens och kristallernas undersköna värld är steget inte långt till den oorganiska kemin, med grundämnenas föreningar och den organiska kemin, i t.ex. bildandet av diamanter.

Från de bergartsbildande processerna är steget inte långt till naturgeografin, där de olika klimatzonerna ger upphov till olika former av mänskligt liv. Polarområdena, barrskogarna, grässtäppen, öknarna och regnskogen bär alla på olika förutsättningar för de växter, djur och människor som lever där. Genom anpassning och utveckling har arterna uppstått och eleverna får än en gång möjlighet att förundras över vår unika och storartade jord. Ur denna vördnad kan också ett ekologiskt ansvarstagande växa fram.

Ordning och skönhet i mineralers och kristallers värld kan för många tolvåringar vara tilltalande och ge förstärkta aha-upplevelser i geometrin, där även matematiska förhållanden ges nya dimensioner i t ex kvadreringsregler, talet pi och Pythagoras sats.

Femtalsmysteriet hos rosväxternas kronblad och sextalet hos liljornas kan nu få nya aspekter i konstruerandet av fem- och sexhörningar, som varieras i många vackra sammanhang. Förra året på fri hand, nu med hjälp av passare, välvässad blyertspenna och linjal. Exakthet uppnås och skänker tillfredsställelse.

De klara logiska förhållanden som satsläran erbjuder upplevs ofta som befriande av elever i årskurs 6. Om de tidigare fått bekanta sig med ordklasserna, exempelvis genom att de olika ordklasserna personifierats eller kopplats till sagor och egna erfarenheter, så är satsläran mer ”ren logik”. Satslära är ett tema som på ett åldersadekvat sätt kan stödja eleverna och hjälpa dem att ta ett till steg i utvecklandet av det begreppsmässiga tänkandet. Genom att ställa rätt frågor blir det lätt att plocka ut subjekt, predikat, objekt osv. Genom att skilja på vad jag gör själv, tillskillnad mot vad någon annan gör mot mig, så reds förhållanden om direkt och indirekt objekt ut.

Om exakthet krävs inom de naturvetenskapliga ämnena så gäller detta även inom slöjdämnet. Att sy en docka som är lik en själv kräver en noggrannhet som få elever klarar av innan tolvårsåldern. Dockan får samma proportioner som en själv; armarna tillsammans är lika långa som hela människan, avståndet mellan handled och armbåge är lika långt som foten.  Det ligger ett värde i att få avbilda sig själv utan att den egna kroppen för den sakens skull blir utsatt för påträngande blickar.

 

Årskurs 7

Ännu kan många elever uppleva att dörren till barndomsvärlden är öppen, men nu blir det för de allra flesta rent kroppsligt påtagligt att de är på väg mot ett vuxenliv. Lärare, föräldrar och omgivning visar ofta att de förväntar sig att ungdomar i trettonårsåldern själva ska börja ta ansvar för sitt skolarbete, komma med egna åsikter och stå för det de gjort på ett annat sätt än tidigare. Många ungdomar i den här åldern visar en vilja att avslöja världen med sitt eget, vaknande omdöme. Samtidigt söker många intresserat utanför skolan för att engagera sig i miljöfrågor, jämställdhetsfrågor eller omvärldsfrågor.

I waldorfskolans kursplaner hänger, alltsedan treans hembygdskunskap, samhällsorienterande ämnen som kulturhistoria, samhällskunskap och geografi samman i ett vidare ämnesområde som beskriver mänsklighetens utveckling genom historien. I konstarter, religioner, filosofier, samhällsskick och kommunikationer kan vi genom historien se mänsklighetens medvetenhet genomgå en förvandling. Ett sätt kan vara att spegla sig i renässansens idévärld. Renässanskulturen (Europas 1300-1500-tal) förmedlar en upplevelse av att världen blir ny igen och att ingenting är omöjligt. Alla gränser kan prövas. Städernas, klostrens och feodalborgarnas murar rivs. Copernicus, Galilei, Kepler gav anslag till en ny världsbild med presentationen av vårt solsystem så som vi i huvudsak ser det än i dag och Copernicus ställer solen i centrum i stället för jorden. Genom Rafael, Da Vinci, Michelangelo m fl tar bildkonsten ett rejält kliv från det ikonartade i riktning mot det naturalistiska. I perspektivmåleriet hamnar jaget, betraktaren, i centrum. Leonardo da Vinci var en visionär, uppfinnare och framtidsmänniska och kan i visst mått tjäna som en förebild för många ungdomar.

Med den växande penningekonomin förlorar adeln sin makt för att allt mer trängas undan av starka köpmannafamiljer; gamla ätter får lämna plats för nya, starka uppkomlingar. Med boktryckarkonsten förändras synen på kunskap på ett kanske än mer genomgripande och radikalt sätt; folkspråken vinner intrång inom skriften och det tryckta ordet sprids utan att påven har någon chans att kontrollera vilka läror som släpps lös. Den religiösa och politiska kartan ritas om i Europa p g a reformatorer som Huss, Calvin och Luthe, med Sverige som ett viktigt centrum för protestantismen. Humanismen uppstår med personer som Erasmus och Sturmius.

Det finns många renässansbiografier som på ett starkt sätt målar upp bilden av att just ingenting tycks omöjligt, att man som människa på många sätt är fri att växa upp och bli den man själv vill. Allt som krävs är bara att man vågar.

Om kroppen och det inre livet förändras på ett radikalt sätt i trettonårsåldern så kan förbränningskemin ge en levande bild av andra typer av förändringar: Vad händer när olika material tar eld och brinner upp? Hur förvandlas olika ämnen av eld? Hur snabbt brinner olika material upp? Att genomföra noggranna observationer vid olika typer av förbränning t. ex. observera eldslågornas färger, kolens glöd och hetta, näverns sotning osv kräver att eleverna skärper iakttagelseförmågan. Om man får experimentera, samtala och jämföra olika erfarenheter, ibland göra om experiment och till sist noggrant dokumentera det hela, kan en större förtrogenhet med de egna sinnesförnimmelserna utvecklas. Genom förbränning av föremål leder kunskapandet även fram till syra-basbegreppet.

Att ge sig av och upptäcka allt omkring kan i förläggningen leda till att blickarna riktas mot det allra största, mest avlägsna omkring oss: Rymden med dess riktningar, stjärnbilder, galaxer och vårt eget solsystem med solen, planeterna, månar, kometer, asteroider etc. Astronomin kan ur den synvinkeln ses som en förlängning av geografin. Kopplat till renässanstemat kan här biografier som t ex Copernicus, Galilei, Bruno, Brahe och Kepler studeras.

Upptäckandet av världen kan även riktas inåt mot den egna kroppens rytmer. Genom att lära sig om hjärtat, blodcirkulationen, ämnesomsättningen, andningen, lymfsystemet, menstruationscykeln, fosterutvecklingen och sambanden mellan systemen lär eleverna känna sin kropp utifrån de rytmer som lever i dem själva. Att lära sig hur den egna kroppen fungerar samt förutsättningarna för detta kan på ett yttre, inte så påträngande, sätt ge svar på frågan vem jag själv håller på att bli.

Biologiundervisningen kan integreras med ämnet idrott och hälsa på ett välgörande vis, genom t.ex. olika konditionsövningar och pulsträning.

I trettonårsåldern är det inspirerande att få arbeta med olika typer av poesiprojekt.  Man kan arbeta efter förlagor från den svenska litteraturhistorien, både nytt och gammalt, och genom övningar, musik, rytmer mm närmar sig dikterna mot eget skapande. Med fantasi och inlevelse vågar man uttrycka undringar och känslor och klassens samlade dikter kan sedan ges ut i en klassens egen poesiantologi.

Årskurs 8

Revolution, förändring och uppbrott är teman som hör hemma i årskurs åtta. Eleverna får möta allt fler ämneslärare i sin undervisning och för en del klasser byts klassläraren som följt eleverna sedan de var små ut mot en klassföreståndare. Många elever i årskurs 8 ger uttryck för en stark känsla av frigörelse från auktoriteter, något som kan bemötas genom att eleverna får grupparbete mycket, redovisa och lära av varandra, att experter inom vissa områden bjuds in i klassrummet och att eleverna själva får ge sig ut i samhället och ta reda på saker själva. Projektarbete lämpar sig särskilt väl och i svenskan kan man t.ex. låta eleverna skriva stafettnoveller. Det är också hög tid för eleverna att träna retorik och debatteknik, och skriva debattartiklar och argumenterande texter. Ett av de viktigaste projekten i årskurs 8 är att planera och genomföra en stor teaterproduktion.

Historiker räknar egentligen två utvecklingssteg som helt avgörande för människan, dels när vi gick från jägarsamhällen till agrarsamhällen för så där en 3500 är sedan, och dels när vi gick från ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle. Den senare historiska utvecklingsfasen kallas ibland för den industriella revolutionen, eftersom den under en relativt kort tidsperiod så i grunden förändrade vårt samhälle. Även här handlar det om en slags frigörelse, om människans minskade beroende av naturgrundvalen. Temat förs fram till vår tid med den stegrade utvecklingen inom urbanisering, teknik, kommunikationer och handel. Kausala förhållanden relaterade till de stora uppfinningarna kan belysas och industrialismens framväxt samt utvecklingen fram till dagens globalisering och internetsamhälle kan vara ett huvudmotiv. Det är viktigt att ge eleverna möjlighet att prata om västvärldens utveckling i förhållande till övriga världen och hur människors liv förändrats av ny teknologin, framsteg inom kemi och medicin, om vad som händer när människor lättare kan resa över världen, mänskliga rättigheter, fackföreningar, fattigdom, slaveri, kolonialism och imperialism. I samband med detta kan s.k. nyttoväxter och lyxvaror som socker, kaffe, tobak etc lyftas fram inom ämnet näringskemi. Den nya tiden ledde också till andra förändringar, på det sociala och politiska planet, t.ex. genom den amerikanska revolutionen och den franska revolutionen med idealen frihet, jämlikhet och broderskap.

 

I svenska waldorfskolor har 1900 talets arbetarlitteratur en särställning. Den ges ett stort utrymme i årskurs 8 och hänger nära samman med det tema historieundervisningen i stort kretsar kring; industrialismens utveckling från 1700-talets mitt till vår tid, den franska -och amerikanska revolutionen och republikens framväxt, och framväxten av de olika folkrörelserna. Genom att läsa just arbetarlitteratur ställs eleven på ett naturligt sätt in i ett historiskt förlopp och blir varse hur i den moderna människan präglats av en utveckling där teknisk innovation inom industrins alla områden och det sociala samhällsbygget gått hand i hand. Ingen annan litterär genre kan erbjuda samma direkta skildring av individens roll i byggandet av ett nytt modernt samhälle och omvänt hur denna nya värld griper in och förändrar människans livsvillkor på ett personligt plan.

 

Den individuellt grundade omdömesbildningen som vaknat på allvar hos flera elever vid den här åldern. Det kan vara svårt att finna en egen balanspunkt och ett nyanserat omdöme. I bildskapandet lämnar man därför mångfalden av färger och ger sig in i den överblickbara skalan från svart till vitt. Kol-, tusch- och blyertsteckning kan då vara välgörande tekniker för många elever i t ex avbildandet av djurs och människas skelett i biologiundervisningen. Här finns en hel värld av schatteringar i ljus och skugga. Exakta iakttagelser och utföranden kan övas genom att geometri, projektioner och skuggverkningar förenas i olika uppgifter. Temat svart-vitt kan kopplas till det intresse som ofta finns bland elever i årskurs 8 för analys och ett osentimentalt betraktande av världen.

I ämnet biologi hamnar skelettets uppbyggnad, nervsystemet, sinnena och musklerna i fokus. Om biologin i årskurs 7 tar sin utgångspunkt i rörelsen och de rytmiska systemen i kroppen så kan årskurs 8:s biologi ta sin utgångspunkt i det mer hårda och stabila: Skelettet. Många ungdomar har i årskurs 8 själva blivit stabilare när det gäller både tänkandet och den kroppsliga utvecklingen och detta ställs mot biologins allra mest ”handfasta”, ”avklädda” och färglösa tema. Hur hänger syn och ljus ihop? Ljud och hörsel? Hur kan människan stå upprätt? Hur hänger hjärnans vindlingar ihop med vad hon gör?

När eleverna spelar en roll i en pjäs så kan de säga och göra det som de inte skulle våga annars. De kan ges möjligheten att gå ur sin vanliga vardagsroll och bryta gamla mönster. De får också möjlighet att se sina klasskamrater i ett nytt ljus. Blyga och tillbakadragna elever kan ges chansen att träda fram och visa nya sidor av sig själva. Att ro i land en stor teaterproduktion kan också leda till att en ny känsla av gemenskap växer fram i klassen.

Valet av pjäs är viktigt, att eleverna får känna att det som de gör inte är barnsligt, utan har ett genuint konstnärligt värde. Dessutom är det avgörande att själva inramningen av pjäsen är gedigen: Välarbetad scenografi, rekvisita, kostym, ljud, ljus, reklam, programblad mm. Allt detta är viktiga förutsättningar för att eleverna ska känna sig stolta över det som de gör.

Genom en teateruppsättning ges eleverna också en inblick i kultur, litteratur, historia och entreprenörskap.

 

Årskurs 9

I årskurs nio är det dags för eleverna att knyta ihop grundskolans kunskapskappsäck, och både blicka tillbaka på den skoltid de har bakom sig och blicka framåt, och för första gången på allvar välja en egen individuell inriktning på sina studier. Det gäller att som ung själv i olika sammanhang kunna besvara frågor om vad som är sant och rätt, våga säga sin åsikt och utveckla sina egna ståndpunkter. I årskurs 9 finns ofta en stark vilja till engagemang i livet. Många av eleverna söker och välkomnar därför klara resonemang och förklaringar.

Om eleverna i årskurs 8 fått närma sig samtiden utifrån ett ekonomisk-historiskt perspektiv så kan det i årskurs 9 vara relevant att i undervisningen möta samtiden utifrån ett mer idémässigt förhållningssätt, gärna genom dess yttringar i litteraturer.

Kampen mellan olika principer är skönjbart i den litteraturhistoriska spänningen mellan upplysning/förnuftsoptimism och romantik/känslodyrkan. Här erbjuds fantasifulla och relativt lättlästa verk som Defoes ”Robinson Cruse”, Poes skräckhistorier, Swifts ”Gullivers resor” och Shelleys ”Frankenstein”. Hos Rousseau, Voltaire, Goethe, Schiller, Blake och Keats möter eleverna aktuella mänskliga grundfrågor och problem som knappast förlorat i aktualitet sedan 17- och 1800-talet. Även i svensk litteratur finns åtskilligt från samma epok som kan aktualiseras – Tegnér, Creutz, Stagnelius, Bellman, Almqvist m fl. I de senare fallen berikar litteratur och musik varandra.

Idén om nationalstaten blir också tydlig i historieskrivningen efter Wienkongressen 1813-14, furstendömen förenas som i Italien och Tysklands fall, medan kolonialstater bryter sig loss och blir till egna nationer. Dessa processer i industrialismens kölvatten leder tillslut fram till det första världskriget, den ryska revolutionen, och andra världskriget. Orsaken till och konsekvensen av Förintelsen blir ett viktigt tema att belysa både i historieämnet och i religionsundervisningen.

Samtidigt som historieundervisningen beskriver 1900-talets stora konflikter, skildras i konsthistorien förändringar i hur människor uppfattat sin omvärld, hur idealen förändrats genom tiderna och hur skilda livsåskådningar lyser igenom i olika konstnärers verk. Konsthistorien utgör en polaritet till det oorganiska, livlösa, som studeras i fysik och kemi, och är en motvikt till den i många fall upplevda stränga lagbundenheten. I konstens olika epoker, t ex spannet från grottmålningar till renässans, visas en värld där människan själv skapar sin ordning. Mötet med konstnärsbiografier och stora mästerverk i skulptur och måleri kan ge eleverna glädje och en upplevelse av frihet. I konstbetraktandet förbinds med hjälp av synsinnet och handens arbete den teoretiska kulturhistorien. Dessutom för eleverna arbeta med en historisk översiktskurs från 1000 – talet fram till våra dagar.

Femtonårsåldern handlar inte bara om att fastna vid beskrivningar av världen och teorier om den. Det är också viktigt att få komma ut i naturen och se dess skönhet. Ena aspekt i årskurs 9:s biologiundervisning är ekologi och miljöfrågor, t ex genom praktik i jordbruk eller trädgård eller genom en ekologiresa. Vad begränsar vårt livsrum? Vad innebär kolets och kvävets kretslopp? Vad är skillnaden mellan förnyelsebara och fossila bränslen? Jorden är vårt hus och femtonåringar förstår detta utifrån ett omdöme baserat på omfattande sammanhang och underliggande principer.

Cellära, organismernas utveckling, som man under hela skoltiden tagit upp under olika perioder: botanik, djuren och människa, världsgeografi, fokuserar nu på de allra första livsformerna, de encelliga organismerna och bakterierna. Hur cellen fungerar, fortplantas, för information från generation till generation via arvsmassan belyses även i utvecklingsläran, evolutionen, som med fördel behandlas under geologiperioden.

Fysikperioden i klass 9 börjar med människans upplevelse av värme/kyla och går sedan igenom en rik område av samband mellan värme och materia. Ett viktigt moment är också energihushållning och den globala energibalansen.

 

Årskurs 10

I klass 10 har eleverna själva valt utbildningsform. Självklart vill de också bli respekterade för det som de är: Unga vuxna. Till gymnasiet har alltid ett antal elever slutat och nya börjat; årskurs 10 är på det sättet i mångt och mycket en nystart för samtliga elever.

När man börjar gymnasiet är det förstås också givet att känslan av uppbrott, förändring och förväntan blir stark. Att sätta igång och på allvar studera ambitiöst kan vara befriande. Att med intellektuellt fokus och skärpt medvetande ge sig in med nyvunna krafter för att skaffa sig en systematisk överblick över olika kunskapsområden kan kännas inspirerande. Det är därför viktigt att 16 – åringen utmanas i tanken. Omdömen, avvägningar och slutsatser följer av erfarenheter och sinnesintryck och världen ligger öppen och tillgänglig och behöver upplevas med både tanken, känslolivet och i skapandet genom handens arbete.

Klart tänkande och ökande förmåga att bilda omdömen hjälper eleverna till självförtroende. I årskurs 10 sätts fokus inom många ämnen på att ge eleverna möjlighet att skaffa sig en översikt över tidigare kunskaper. I de lägre årskurserna har tyngdpunkten legat på att ge barnen möjlighet att skapa sig ett personligt förhållande till olika kunskapsområden, men i sextonårsåldern bör dessa kunskaper medvetandegöras på ett tydligare sätt.

Temat för årskursen är jorden som helhet. Samhälls- och naturorienterande ämnen smälter samman i samhällsbildningarnas, geologins, handelns och kommunikationernas utveckling, i klimatfårhållanden, landskapets villkor, råvarutillgångarna och deras beroende av varandra. Praktisk matematik övas i lantmäteri, då eleverna kan åker på fältmätningsresa och upprättar en riktig karta över ett större avsnitt i geografin. De geometriska lagbundenheterna utvecklas till ett mäktigt instrument i trigonometrin, där det blir möjligt att beräkna omätbara avstånd, t ex tvärs över sjöar och t o m i rymden. Sfärisk geometri, t ex på jordytan, visar å andra sidan att den vanliga triangelns lagar endast är ett specialfall – vinkelsumman är minst 180°! Eleverna får lära sig att hantera vinkelprisma, ritbord och teodolit.

När eleverna får upptäcka att begreppen som en naturlag faktiskt styr alla möjliga erfarenhetssituationer är det lätt att som ung människa känna förundran. Detta stöder förtroendet för omdömeskraften, ens egen förmåga att på logisk väg resonera sig fram till saker.

I flera ämnen får eleverna i årskurs 10 möta ta ett helhetsgrepp över jorden. Naturgeografistudiet kan omfatta kontinenternas och oceanernas utseende och läge i förhållande till varandra, kontinentaldrift och plattektonik, jordens vatten- och lufthölje, klimatzonerna och andra sfärer (jordens inre, den omkringliggande rymden och dessas mångfaldiga sammanhang och rörelser, även astronomiska aspekter och magnetfält). Hur ser rörelser ut i haven och luften med olika vindar? Vilken släktskap och påverkan finns från andra himlakroppar? Vilka växtprofiler, vilket djurliv och vilken jordmån finns det i de olika klimatzonerna?

Nära knutet till naturgeografitemat är den mänskliga och kulturella evolutionens förhållande till jorden och landskapet. Människans förhistoria från den första homo sapiens sapiens och den paleolitiska revolutionen för omkring 40 000 år sedan studeras. Vidare kan ett studium av högkulturen runt istiden följa samt grundandet av de första permanenta bosättningarna och de första högkulturerna.

Genom språkhistoria visas sammanhangen mellan avlägsna kulturer. Hur hänger olika språkfamiljer samman? Vad menas med ”indoeuropeiska språk”? Hur växer nya språk fram? Vad är skillnad mellan ett språk och en dialekt? Vilka ljud kan vi uttala? Vad är skillnad på fonem och morfem? Vad är syntax?

Eleverna kan återigen få möta den nordiska mytologin via avsnitt ur Eddan, Kalevala och de isländska släktsagorna. Också den äldsta epiken kan studeras, t ex Gilgamesh, Illiaden och Odysséen). Skillnaden när eleverna nu studerar tidigare bekanta texter är att de gör det utifrån poetikens olika begrepp.

Teater- och filmhistoria är också ett tema i årskurs 10. Att följa dramats utveckling från den grekiska tragedin, fram till klassicismen och den moderna teaterkonsten, ger en exposé inte bara över hur dramatikens konst förändrats, utan även hur samhället utvecklats genom århundradena. Filmhistoria, från förra sekelskiftets stumfilmer till dagens youtube-filmer, ger även det perspektiv och förståelse av både historia och samtid. Biografier av både skådespelare och regissörer kan studeras och som vanligt fördjupar och berikar studiet av olika levnadsöden det aktuella temat.

Om man ska göra sig en helhetsbild av kunskapsområdet ”människan” så kan detta göras på en rad olika sätt. En ingång är att studera kroppen (anatomi) och samverkan mellan dess strukturer (fysiologi). Kopplat till dessa ämnen finns frågor om hur det gick till när vi blev människor. Hur kom språket till? Fotvalvet? Artikulationen? Embryologin? Temat kan med fördel kopplas till naturgeografitemat och t ex kan fantasifulla analogier göras mellan kroppens puls och jordens rotation, huvudet och jorden, blodomloppet och rörelserna i luft och hav.

Under perioden i biologi, då man lägger stort fokus på hjärnan och nervsystemets fysiologi, gör man även en fördjupning i hur olika droger påverkar nervsystemet rent fysiologiskt.

I hantverket får eleverna i stor utsträckning arbeta med saker som människor gjort långt tillbaka i tiden. De får t.ex. väva, som de athenska kvinnorna gjorde under antiken, smida bruksföremål av järn och göra krukor med olika teknik i keramiken. I träslöjden kan uppgiften däremot vara att snida fram ett ansikte ur en bit trädstam

Årskurs 11

Ett grundtema i årskurs 11 är genomlevandet och övervinnandet av tvivel. Vad är egentligen sanningen om den inte alltid är sann? Det som händer i årskurs 11 är att den ensidiga kopplingen mellan sanning och moral nyanseras. Det handlar för väldigt många om att lämna en moraluppfattning som huvudsakligen utgår från egna föreställningar i riktning mot en som även omfattar samspelet med andra människor. Vad det handlar om är att inte bara se igenom och upptäcka lögner och orättvisor i samhället. Eleverna ges möjlighet att i ämne efter ämne söka en djupare förståelse för att det finns förhållanden som inte alltid kan formuleras i klara begrepp men som kan tas upp mera med känslan i bilder, i metaforer. Är medlidandet en verklighet? Hur förhåller sig avsky, kärlek, ideal och offer till ”sanningen”? Vad har de med moral att göra? Finns moral? Det växer till en insikt att sådana frågor blir meningsfulla om sanningen berikas med konst och konstnärskap. Så får t ex måleri, musik och t o m arkitektur förnyade dimensioner, men framför allt språkets olika uttryck i t ex poesin, dramat och romanen.

I årskurs 11 är det musikhistoria som är det stora konsthistoriska studiet. Musikhistorien är en morgonperiod på tre veckor då man lär sig att lyssna på ett nytt sätt och följer musikens utveckling genom seklerna.
 Med början i medeltidens musik kan eleverna få lära känna t ex den gregorianska sången, introduktionen av flerstämmighet, uppfinningen av notskrift, renässansen, den polyfona stilen, Nederländernas tre skolor, barock, wienklassicism, romantik, tolvtonsteknik, neoklassicism, moderna happenings samt jazzens och rockens historia.

I litteraturstudierna för eleverna ägna sig åt mänsklighetens eviga, existentiella frågor – filosofi, med näring ur Dostojevkijs Brott och straff samt ur den medeltida berättelsen om Parsifal. Parsifal, i eposet med samma namn, söker Gralsborgen. Han kämpar och tvivlar men kan inte finna det han söker förrän han har förvandlat sig själv och förstått medlidandets princip. Moraliskt luttrad når han slutligen sitt mål. Låg det därute, eller fann han det i sig själv? Temat är klassiskt i waldorfskolans elfte klass och kan också få berikande aspekter genom studiet av olika verk i musikens historia.

Genom Shakespeares drama ”Hamlet” får eleverna möta den danske prinsen som frågar efter tillvarons mening och blir galen i en miljö fylld av falskhet och intriger. Detta är ett tema att väl känna igen sig i under årskurs 11 och även författarbiografin blir intressant.

Inom naturvetenskapen kan man finna teman som pekar mot en innerlighet, en sammanhållande kraft, som inte visar sig hos materien. Elektricitetens lagar läses inte av från fenomenen, dess karaktäristiska drag ”tänks fram” till bilder och kopplingssymboler. Elektriciteten kan bara beräknas och man känner dess resultat, men kan inte ta på själva krafterna och ur denna aspekt blir ämnet och till detta även kopplat elektrolys och atomlära, ett åldersadekvat tema. I en period av livet då det är vanligt för många människor att uppleva tvivel och tveksamheter kan modelltänkandet förstås på allvar; vi kan inte göra anspråk på att säga vad elektricitet är, men däremot fungerar det att utifrån modeller göra beräkningar. Samma sak kan sägas när det gäller atomläran – även denna kan förstås utifrån nya vetenskapsteoretiska synvinklar.

Utifrån det angreppssätt som antas i elektricitetstemat så kan man i ett tema som cellbiologi också närma sig ämnet genom en djupare förståelse av modelltänkandet. Hur uppstod cellbegreppet historiskt? Vilka är definitionerna? Hur har man vetenskapshistoriskt förändrat synen på hur liv uppstår? I temat följer histologi, vävnadslära – olika typer av celler och deras funktion, samt encelliga organismer; amöbans liv, celldelning, atomer, grundämnen, arvskomponenter, kromosomernas uppgift och skillnaden mellan en individ och DNA. Diskussioner om liv som ingenjörskonst och rashygiensideologi kommer här in naturligt.

Under botanikstudierna för eleverna fördjupa sig i växtens formlära samt dess samspel och samevolution med andra organismer vid pollination och fröspridning. Biografi om Carl von Linné och hur hans bild av organismvärlden gav en helt ny, naturvetenskaplig bild kan vara spännande att ta upp, på samma sätt som Mendels noggranna studier i genetik.

Årskurs 12

De gångna elva årens skolgång ska nu knytas ihop. Trådarna samlas. I ämne efter ämne gör man en överblick, tillför nytt och försöker se vår roll och våra möjligheter i utvecklingen, där vi står i dag.

Det tolfte skolåret sammanfattar helheten av en tolvårig skolgång. Här finns det bildningsideal som Rudolf Steiner 1920 formulerade: ”Människan finner sig själv när hon lär känna världen, och när hon lär känna sig själv uppenbarar sig världen för henne.” Att få en överblick över allt som man gjort och lärt i årskurs 12 är på sitt sätt kanske en sista möjlighet att bli en allsidig människa innan man dyker ner i den specialisering som yrken och universitetsliv framtvingar. Val av uppgifter och projekt som uttrycker ett personligt intresse är en utmaning som de flesta artonåringar kräver.

I tolvan gör varje elev ett stort årsarbete som redovisas inför kamrater, lärare och föräldrar.  Eleverna får välja ett ämne vid mitten av elvan och utvecklar arbetet i en självständig process under ett år. Huvudsyftet med det årsarbetet är just att eleverna ska utveckla sitt sätt att planera, ta sig an och genomföra en uppgift på ett självständigt sätt. 
Att få möjlighet att se tillbaka på sitt lärande och samtidigt känna tilltro till den egna analysförmågan inför framtiden är betydelsefullt.

Eleverna har under många år övat sig inom dramats och rörelsens områden och höjdpunkten blir ofta teaterframträdandet med ett större drama, gärna modernt, i årskurs 12. Artonåringar har erhållit ett brett register och klarar av att framföra nyanserade rolltolkningar, vilket med rätt förutsättningar leder till verkliga mästerverk. Den enskildes ansvar för gemenskapen och erfarenheten att allas bemödande om ett gemensamt mål kan nå högre än summan av individuella prestationer blir tydligt genom arbetet. En sista gång samlar eleverna sina resurser i en gemensam satsning. Genom språk, rörelse, sång, musik, scenografi, regi, belysning, gestaltning av programhäfte och affischer mm visas allkonstverkets möjligheter.

En överblick och analys av historiefilosofiska frågeställningar, olika livssyner och stilarter, olika kulturer kan göras: Från Platon via exempelvis Hegel, Marx, Nietzsche, Spengler till de senaste decenniernas debattörer. Jämförelser mellan kulturer som t ex Kina och Egypten ger möjlighet till stora vyer; att ”höja sig”, knyta ihop sina studier och få en förståelse för hur ”allt hör ihop. Utgångspunkten blir nuet, den aktuella världssituationen och studenternas personliga framtid. Målet är att se människans väg och äventyr. Genom analyser lyfts de tidigare skolårens bilder upp i ljuset och eleverna får uppleva glädjen i att nyttja en nyvunnen omdömeskraft och dessutom känna att det som de sysslat med under föregående skolår kommer i ett större sammanhang.

Arkitekturstudierna kan bli en av höjdpunkterna i årskurs 12, särskilt om klassen får möjlighet att gemensamt göra en arkitekturresa. Här möter eleverna en universalkonst,”konsternas drottning”, där alla konster klingar samman. Idéerna får rent konkret sina hus. Inom ämnet blir aspekter av estetiska frågor och filosofiska aspekter på konstbegreppet en viktig del. Arkitekturens historia från antiken till våra dagar ger en sammanfattande överblick där form, matematiska beräkning och proportioner verkar samman. Olika -ismer studeras, inte nödvändigtvis bundna till arkitektur, utan med fördel även kopplade till konsthistorien i stort. Matematikämnets projektiva geometri kan också berika temat. Detta sista år studeras arkitekturhistoria. Det är en kurs som är unik för waldorfskolan.

Inom biologiämnet studeras organismernas utveckling, zoologin studeras släktskapsförhållanden i organismvärlden, och förklaras i evolutionsbiologiska termer. Intressant att ta del av är Charles Darwins biografi.

Inom eurytmi försöker man hitta en adekvat rörlig form för ett musikstycke eller en dikt så att framställningens egenart för konstverkets inre kvalitet synbar. I en större eurytmiavslutningsföreställning kan eleverna i årskurs 12 visa hur personlighet uttrycks i gestaltning och rörelse. Teman kan bl a vara den egna och den gemensamma mittpunkten, inre balans & yttre rörlighet, djurkretsen, kors och b-tonarter och arbetet med olika stilarter och deras uttryck. En grundläggande målsättning är att eleverna i artonårsåldern ska behärska eurytmins grundelement så att de kan använda dem medvetet, både individuellt och i större sammanhang.