Vad är en waldorfskola?

Den första waldorfskolan grundades 1919 av Rudolf Steiner i Stuttgart på initiativ av en cigarettfabrikör som ville ge arbetarbarnen en modern, kreativ undervisning. Skolan blev en stor framgång, och sedan dess har flera hundra waldorfskolor grundats. I dag finns över 700 skolor i ett sextiotal länder i alla världsdelar. Som waldorfelev ingår du alltså i en stor, internationell krets ungdomar från olika kulturer. Det är därför också möjligt att tillbringa en tid i en utländsk waldorfskola och sedan komma tillbaka till din egen svenska.

I en intervju för några år sedan berättade den kände fredsforskaren Johan Galtung om sina upplevelser av fd waldorfelever. Han möter dem på ett universitet i Tyskland. Det typiska för dem är, säger han:

”För det första: de är konstnärliga och upplever världen från en konstnärlig synpunkt.
För det andra: de har en aptit på att lära sig som är alldeles otrolig. Det är inte bara det att de har kunskaper helt på nivå med den normala tyska gymnasisten, en nivå som faktiskt är mycket hög, men de har också bevarat glädjen att tillägna sig kunskap. För det tredje: Från Steiner har de förmågan att tänka alternativt och optimistiskt, de har alltså utrustats med en konstruktiv fantasi.”

Bättre kan det inte sägas: just så här vill waldorfskolan utveckla sina elever.

1. Kunskaper och glädje att tillägna sig kunskap

För att undvika missförstånd kanske det är bäst att börja här. När Du lämnar waldorfskolans tolfte klass skall Du ha formell behörighet att börja högskolestudier, men också ha skaffat Dig de redskap som behövs för att genomföra dessa framgångsrikt. Även om Du på för vissa studier kan behöva komplettera enstaka ämnen.
Flera undersökning, senast i ett stort projekt vid Karlstads universitet, bekräftar att waldorfelever har minst lika goda, i många avseenden bättre förutsättningar att tillgodogöra sig högre studier.

Metoden att arbeta i perioder med de olika ämnena har visat sig vara mycket fruktbar, bl a just som förberedelse för eftergymnasiala studier. Man får tid att leva sig in i ett stoff, se det ur olika synpunkter och själv formulera sin ståndpunkt i olika frågor. Genomgångarna under lektionerna visar på ett engagerande sätt in i ett stoff: som elev antecknar man, samtalar, ställer frågor, skriver ner och är på så sätt aktiv i sitt förhållande till ämnet. Självklart läser man också texter, men centralt är den levande situationen att klassen tillsammans går igenom en process där ämnet blir allt klarare och visar sig i sin rikedom.

Läraren är naturligtvis specialutbildad i sitt ämne, men är också en aktiv människa som ständigt förnyar och aktualiserar sina kunskaper, ser och ger nya perspektiv. Kunskap är aldrig något avslutat, ett ämne blir aldrig riktigt uttömt.För i det samhälle som dagens unga människa går ut i förändras ständigt kunskapsinnehållet. Varje vetenskap och teknologi är stadd i permanent utveckling. Kunskaper är nödvändiga, men lika mycket måste man vara beredd till ständiga omprövningar, att lära nytt.

Bredden, känslan av att många saker är intressanta är något waldorfskolan vill utveckla. Lärandet måste upplevas som en spännande process som aldrig tar slut.

2. Konstnärligheten

Därför är det konstnärliga förhållningssättet avgörande. Konst är gestaltande, formande i olika material, men innebär också en kreativ grundhållning inför livet. De estetiska ämnena har en stark ställning i waldorfskolan. Syftet med detta är förstås inte att alla elever yrkesmässigt skall ägna sig åt konstnärliga yrken Men alla skall lära känna sina egna förmågor, få den inspiration och den energi som det egna konstnärliga gestaltandet kan ge.

Det konstnärliga utövas inte bara när det står målning eller musik eller annat på schemat, utan alla ämnen har en konstnärlig aspekt: i utförandet av skisser eller modeller, kanske i texter man skriver, i musik, diktning eller bild som belyser de olika ämnena: tydligast förstås i historia, religion, svenska, men också i naturvetenskap.

Det konstnärliga förhållningssättet stärker också förmågan att hålla sig fri och levande inför det sin kommer emot oss i våra liv. Smärtan, de tunga motgångarna kommer alltid att finnas i våra liv, men konsten visar en väg in i en sfär av skapande där det svåra kan övervinnas.
Detta stärker också möjligheten till flexibilitet, att hitta fram till en livsstil som passar just Dig. Det är symptomatiskt att waldorfelever tycks ha påfallande lätt att hitta meningsfulla livsuppgifter.

3. Förmåga att tänka optimistiskt och alternativt

I waldorfpedagogiken är det centralt att undervisningen och arbetet visar på en rik bild av världen. I alla situationer finns förvandlingsmöjligheter — vare sig det gäller arbetsuppgifter eller i allmänmänsklig, sociala situationer. Här är också den konstnärliga kreativiteten och fantasin en viktig kraft.

I exempelvis historia är det viktigt att man konstruktivt tänker igenom olika handlingsalternativ i svåra politiska lägen. Självfallet måste också det tragiska skildras, men man skall inte stanna vid en kvalterroristisk pessimism.

Och än en gång: undervisningen måste visa fram den väsentliga sanningen att världen är full av viktiga och spännande uppgifter. Och att den behöver Dig.

Rätt stoff i rätt tid på rätt sätt

De ämnen som studeras i waldorfkursplanen motsvarar till största delen dem Du läser i det offentliga gymnasiet. Detta är ju en av förutsättningarna för den behörighet till högre studier som Du behöver för att komma vidare.
Men uppläggningen är sådan att ämnena tydligt stärker varandra i strävandet att lära känna världen.

Ett exempel: tionde klassens teman
Eftersom waldorfskolan är tolvårig betecknas första gymnasieåret som klass tio.
Här är ett huvudtema jorden och människan.
I olika ämnen möter man aspekter på människan och hennes besittningstagande av den planet vi bebor.
Mest handgripligt sker detta i fältmätningsperioden där klassen bildar ett kartritningsteam.

Utgångspunkten är matematiken där man i trigonometrin lär sig behärska konsten att beräkna vinklar för att noggrant bestämma en ytas storlek. Med dessa kunskaper och med utrustning för att tillämpa kunskaperna, formlerna, i verkligheten väljer man ett område med hus, vägar, träd, stenar, ofta med lätt kupering. Det delas upp mellan olika grupper i klassen. Varje grupp utarbetar en noggrann karta över området med lärarens hjälp. Till slut, i en spännande process, fogas de olika gruppernas delkartor ihop till en sammanhängande större karta.

Ibland gör man en liten resa och är borta ett par veckor för att genomföra det här. Så lär man känna varandra i klassen ännu bättre.

I naturgeografin studeras länder i olika världsdelar så att man lär känna de naturliga förutsättningarna för de olika kulturernas liv och de ekonomiska konsekvenserna av detta i nutiden.

I en av historieperioderna skildras de allra äldsta kulturerna, från den allra första människan och istidskulturerna, och hur de vuxit fram ur de olika landskapsbilderna. (En annan period i historia behandlar nyare politisk historia, exempelvis första världskriget, ryska revolutionen etc)
Människans språk behandlas i en särskild period: hur språket vuxit fram och hur de litterära formerna uppstått. Här lär man sig också att skriva (kortare) dikter i olika versmått.

Människans biologiska struktur studeras i en särskild period som ofta leds av skolläkaren.

De två högsta klasserna

Under de följande två åren stimulerar undervisningen alltmer till individuella insatser.
I tolfte klass är det enskilda arbetet ett viktigt inslag. Under ett år (med början någon gång i elfte klass) arbetar varje elev med ett tema efter eget val. Man får förstås stöd av en handledare- Presentationerna av dessa arbeten sker offentligt och är en uppmärksammad del av skolans liv.
I tolfte klassen studerar klassen också in ett större dramatiskt verk och framför det. Rollfördelning, pjäsval, reklam, ljussättning, scenografi görs gemensamt. Inför avskedet från klassgemenskapen kommer i spelet en höjdpunkt där vi lär känna varandra, ofta från oväntade aspekter. Allas krafter kommer till användning i ett gemensamt, lustfyllt och ofta tankeväckande projekt.
Också här blir framförandet offentligt och betraktat med stort intresse inte bara av den närmaste sociala omgivningen. Det brukar bli en triumf eftersom alla satsar det bästa man har för det gemensamma resultatet.

Den allsidiga människan

Den som lämnar tolfte klass är alltså väl förberedd för att gå ut i samhället. Du är kanske ännu inte specialiserad, utan har många alternativ öppna. Säkert har Du hittat något som lockar mer än annat, och säkert har Du skaffat Dig kunskaper och skicklighet där. Du har utmärkta förutsättningar att utbilda Dig till det Du vill bli.

Som framhållits inledningsvis är allsidigheten en hjärtpunkt i waldorfskolans målsättning. Du har en skön värld med många möjligheter men också stora svårigheter framför Dig. Det är nog sant, det som Harry Martinson en gång sa på tal om sin stora rymddikt Aniara: ”Vi lever kanske i paradiset, men förvaltar vi det på ett riktigt sätt?”

Kanske Din generation hjälper till att ändra på det.