Årskurs 10-12

Årskurs 10

I klass 10 har eleverna själva valt utbildningsform. Självklart vill de också bli respekterade för det som de är: Unga vuxna. Till gymnasiet har alltid ett antal elever slutat och nya börjat; årskurs 10 är på det sättet i mångt och mycket en nystart för samtliga elever.

När man börjar gymnasiet är det förstås också givet att känslan av uppbrott, förändring och förväntan blir stark. Att sätta igång och på allvar studera ambitiöst kan vara befriande. Att med intellektuellt fokus och skärpt medvetande ge sig in med nyvunna krafter för att skaffa sig en systematisk överblick över olika kunskapsområden kan kännas inspirerande. Det är därför viktigt att sextonåringen utmanas i tanken. Omdömen, avvägningar och slutsatser följer av erfarenheter och sinnesintryck och världen ligger öppen och tillgänglig och behöver upplevas med både tanken, känslolivet och i skapandet genom handens arbete.

Klart tänkande och ökande förmåga att bilda omdömen hjälper eleverna till självförtroende. I årskurs 10 sätts fokus inom många ämnen på att ge eleverna möjlighet att skaffa sig en översikt över tidigare kunskaper. I de lägre årskurserna har tyngdpunkten legat på att ge barnen möjlighet att skapa sig ett personligt förhållande till olika kunskapsområden, men i sextonårsåldern bör dessa kunskaper medvetandegöras på ett tydligare sätt.

Temat för årskursen är jorden som helhet. Samhälls- och naturorienterande ämnen smälter samman i samhällsbildningarnas, geologins, handelns och kommunikationernas utveckling, i klimatförhållanden, landskapets villkor, råvarutillgångarna och deras beroende av varandra. Praktisk matematik övas i lantmäteri, då eleverna kan åker på fältmätningsresa och upprättar en riktig karta över ett större avsnitt i geografin. De geometriska lagbundenheterna utvecklas till ett mäktigt instrument i trigonometrin, där det blir möjligt att beräkna omätbara avstånd, t. ex. tvärs över sjöar och t o m i rymden. Sfärisk geometri, t ex på jordytan, visar å andra sidan att den vanliga triangelns lagar endast är ett specialfall när vinkelsumman är minst 180°! Eleverna får lära sig att hantera vinkelprisma, ritbord och teodolit.

När eleverna får upptäcka att begreppen som en naturlag faktiskt styr alla möjliga erfarenhetssituationer är det lätt att som ung människa känna förundran. Detta stöder förtroendet för omdömeskraften, ens egen förmåga att på logisk väg resonera sig fram till saker.

I flera ämnen får eleverna i årskurs 10 möta ta ett helhetsgrepp över jorden. Naturgeografistudiet kan omfatta kontinenternas och oceanernas utseende och läge i förhållande till varandra, kontinentaldrift och plattektonik, jordens vatten- och lufthölje, klimatzonerna och andra sfärer (jordens inre, den omkringliggande rymden och dessas mångfaldiga sammanhang och rörelser, även astronomiska aspekter och magnetfält). Hur ser rörelser ut i haven och luften med olika vindar? Vilken släktskap och påverkan finns från andra himlakroppar? Vilka växtprofiler, vilket djurliv och vilken jordmån finns det i de olika klimatzonerna?

Nära knutet till naturgeografitemat är den mänskliga och kulturella evolutionens förhållande till jorden och landskapet. Människans förhistoria från den första homo sapiens sapiens och den paleolitiska revolutionen för omkring 40 000 år sedan studeras. Vidare kan ett studium av högkulturen runt istiden följa samt grundandet av de första permanenta bosättningarna och de första högkulturerna.

Genom språkhistoria visas sammanhangen mellan avlägsna kulturer. Hur hänger olika språkfamiljer samman? Vad menas med ”indoeuropeiska språk”? Hur växer nya språk fram? Vad är skillnad mellan ett språk och en dialekt? Vilka ljud kan vi uttala? Vad är skillnad på fonem och morfem? Vad är syntax?

Eleverna kan återigen få möta den nordiska mytologin via avsnitt ur Eddan, Kalevala och de isländska släktsagorna. Också den äldsta epiken kan studeras, t. ex. Gilgamesh, Illiaden och Odysséen. Skillnaden när eleverna nu studerar tidigare bekanta texter är att de gör det utifrån poetikens olika begrepp.

Teater- och filmhistoria är också ett tema i årskurs 10. Att följa dramats utveckling från den grekiska tragedin, fram till klassicismen och den moderna teaterkonsten, ger en exposé inte bara över hur dramatikens konst förändrats, utan även hur samhället utvecklats genom århundradena. Filmhistoria, från förra sekelskiftets stumfilmer till dagens youtube-filmer, ger även det perspektiv och förståelse av både historia och samtid. Biografier av både skådespelare och regissörer kan studeras och som vanligt fördjupar och berikar studiet av olika levnadsöden det aktuella temat.

Om man ska göra sig en helhetsbild av kunskapsområdet ”människan” så kan detta göras på en rad olika sätt. En ingång är att studera kroppen (anatomi) och samverkan mellan dess strukturer (fysiologi). Kopplat till dessa ämnen finns frågor om hur det gick till när vi blev människor. Hur kom språket till? Fotvalvet? Artikulationen? Embryologin? Temat kan med fördel kopplas till naturgeografitemat och t ex kan fantasifulla analogier göras mellan kroppens puls och jordens rotation, huvudet och jorden, blodomloppet och rörelserna i luft och hav.

Under perioden i biologi, då man lägger stort fokus på hjärnan och nervsystemets fysiologi, gör man även en fördjupning i hur olika droger påverkar nervsystemet rent fysiologiskt.

hantverket får eleverna i stor utsträckning arbeta med saker som människor gjort långt tillbaka i tiden. De får t.ex. väva, som de athenska kvinnorna gjorde under antiken, smida bruksföremål av järn och göra krukor med olika teknik i keramiken. I träslöjden kan uppgiften däremot vara att snida fram ett ansikte ur en bit trädstam.

Årskurs 11

Ett grundtema i årskurs 11 är genomlevandet och övervinnandet av tvivel. Vad är egentligen sanningen om den inte alltid är sann? Det som händer i årskurs 11 är att den ensidiga kopplingen mellan sanning och moral nyanseras. Det handlar för väldigt många om att lämna en moraluppfattning som huvudsakligen utgår från egna föreställningar i riktning mot en som även omfattar samspelet med andra människor. Vad det handlar om är att inte bara se igenom och upptäcka lögner och orättvisor i samhället. Eleverna ges möjlighet att i ämne efter ämne söka en djupare förståelse för att det finns förhållanden som inte alltid kan formuleras i klara begrepp men som kan tas upp mera med känslan i bilder, i metaforer. Är medlidandet en verklighet? Hur förhåller sig avsky, kärlek, ideal och offer till ”sanningen”? Vad har de med moral att göra? Finns moral? Det växer till en insikt att sådana frågor blir meningsfulla om sanningen berikas med konst och konstnärskap. Så får t ex måleri, musik och t o m arkitektur förnyade dimensioner, men framför allt språkets olika uttryck i t ex poesin, dramat och romanen.

I årskurs 11 är det musikhistoria som är det stora konsthistoriska studiet. Musikhistorien är en morgonperiod på tre veckor då man lär sig att lyssna på ett nytt sätt och följer musikens utveckling genom seklerna.
 Med början i medeltidens musik kan eleverna få lära känna t ex den gregorianska sången, introduktionen av flerstämmighet, uppfinningen av notskrift, renässansen, den polyfona stilen, Nederländernas tre skolor, barock, wienklassicism, romantik, tolvtonsteknik, neoklassicism, moderna happenings samt jazzens och rockens historia.

I litteraturstudierna får eleverna ägna sig åt mänsklighetens eviga, existentiella frågor – filosofi, med näring ur Dostojevkijs Brott och straff samt ur den medeltida berättelsen om Parsifal. Parsifal, i eposet med samma namn, söker Gralsborgen. Han kämpar och tvivlar men kan inte finna det han söker förrän han har förvandlat sig själv och förstått medlidandets princip. Moraliskt luttrad når han slutligen sitt mål. Låg det därute, eller fann han det i sig själv? Temat är klassiskt i waldorfskolans elfte klass och kan också få berikande aspekter genom studiet av olika verk i musikens historia.

Genom Shakespeares drama ”Hamlet” får eleverna möta den danske prinsen som frågar efter tillvarons mening och blir galen i en miljö fylld av falskhet och intriger. Detta är ett tema att väl känna igen sig i under årskurs 11 och även författarbiografin blir intressant.

Inom naturvetenskapen kan man finna teman som pekar mot en innerlighet, en sammanhållande kraft, som inte visar sig hos materien. Elektricitetens lagar läses inte av från fenomenen, dess karaktäristiska drag ”tänks fram” till bilder och kopplingssymboler. Elektriciteten kan bara beräknas och man känner dess resultat, men kan inte ta på själva krafterna och ur denna aspekt blir ämnet och till detta även kopplat elektrolys och atomlära, ett åldersadekvat tema. I en period av livet då det är vanligt för många människor att uppleva tvivel och tveksamheter kan modelltänkandet förstås på allvar; vi kan inte göra anspråk på att säga vad elektricitet är, men däremot fungerar det att utifrån modeller göra beräkningar. Samma sak kan sägas när det gäller atomläran – även denna kan förstås utifrån nya vetenskapsteoretiska synvinklar.

Utifrån det angreppssätt som antas i elektricitetstemat så kan man i ett tema som cellbiologi också närma sig ämnet genom en djupare förståelse av modelltänkandet. Hur uppstod cellbegreppet historiskt? Vilka är definitionerna? Hur har man vetenskapshistoriskt förändrat synen på hur liv uppstår? I temat följer histologi, vävnadslära, olika typer av celler och deras funktion, samt encelliga organismer; amöbans liv, celldelning, atomer, grundämnen, arvskomponenter, kromosomernas uppgift och skillnaden mellan en individ och DNA. Diskussioner om liv som ingenjörskonst och rashygiensideologi kommer här in naturligt.

Under botanikstudierna får eleverna fördjupa sig i växtens formlära samt dess samspel och samevolution med andra organismer vid pollination och fröspridning. Biografi om Carl von Linné och hur hans bild av organismvärlden gav en helt ny, naturvetenskaplig bild kan vara spännande att ta upp, på samma sätt som Mendels noggranna studier i genetik.

Årskurs 12

De gångna elva årens skolgång ska nu knytas ihop. Trådarna samlas. I ämne efter ämne gör man en överblick, tillför nytt och försöker se vår roll och våra möjligheter i utvecklingen, där vi står i dag.

Det tolfte skolåret sammanfattar helheten av en tolvårig skolgång. Här finns det bildningsideal som Rudolf Steiner 1920 formulerade: ”Människan finner sig själv när hon lär känna världen, och när hon lär känna sig själv uppenbarar sig världen för henne.” Att få en överblick över allt som man gjort och lärt i årskurs 12 är på sitt sätt kanske en sista möjlighet att bli en allsidig människa innan man dyker ner i den specialisering som yrken och universitetsliv framtvingar. Val av uppgifter och projekt som uttrycker ett personligt intresse är en utmaning som de flesta artonåringar kräver.

I tolvan gör varje elev ett stort årsarbete som redovisas inför kamrater, lärare och föräldrar.  Eleverna får välja ett ämne vid mitten av elvan och utvecklar arbetet i en självständig process under ett år. Huvudsyftet med det årsarbetet är just att eleverna ska utveckla sitt sätt att planera, ta sig an och genomföra en uppgift på ett självständigt sätt. 
Att få möjlighet att se tillbaka på sitt lärande och samtidigt känna tilltro till den egna analysförmågan inför framtiden är betydelsefullt.

Eleverna har under många år övat sig inom dramats och rörelsens områden och höjdpunkten blir ofta teaterframträdandet med ett större drama, gärna modernt, i årskurs 12. Artonåringar har erhållit ett brett register och klarar av att framföra nyanserade rolltolkningar, vilket med rätt förutsättningar leder till verkliga mästerverk. Den enskildes ansvar för gemenskapen och erfarenheten att allas bemödande om ett gemensamt mål kan nå högre än summan av individuella prestationer blir tydligt genom arbetet. En sista gång samlar eleverna sina resurser i en gemensam satsning. Genom språk, rörelse, sång, musik, scenografi, regi, belysning, gestaltning av programhäfte och affischer mm visas allkonstverkets möjligheter.

En överblick och analys av historiefilosofiska frågeställningar, olika livssyner och stilarter, olika kulturer kan göras: Från Platon via exempelvis Hegel, Marx, Nietzsche, Spengler till de senaste decenniernas debattörer. Jämförelser mellan kulturer som t ex Kina och Egypten ger möjlighet till stora vyer; att ”höja sig”, knyta ihop sina studier och få en förståelse för hur allt hör ihop. Utgångspunkten blir nuet, den aktuella världssituationen och studenternas personliga framtid. Målet är att se människans väg och äventyr. Genom analyser lyfts de tidigare skolårens bilder upp i ljuset och eleverna får uppleva glädjen i att nyttja en nyvunnen omdömeskraft och dessutom känna att det som de sysslat med under föregående skolår kommer i ett större sammanhang.

Arkitekturstudierna kan bli en av höjdpunkterna i årskurs 12, särskilt om klassen får möjlighet att gemensamt göra en arkitekturresa. Här möter eleverna en universalkonst, ”konsternas drottning”, där alla konster klingar samman. Idéerna får rent konkret sina hus. Inom ämnet blir aspekter av estetiska frågor och filosofiska aspekter på konstbegreppet en viktig del. Arkitekturens historia från antiken till våra dagar ger en sammanfattande överblick där form, matematiska beräkning och proportioner verkar samman. Olika -ismer studeras, inte nödvändigtvis bundna till arkitektur, utan med fördel även kopplade till konsthistorien i stort. Matematikämnets projektiva geometri kan också berika temat. Detta sista år studeras arkitekturhistoria. Det är en kurs som är unik för waldorfskolan.

Inom biologiämnet studeras organismernas utveckling, zoologin studeras släktskapsförhållanden i organismvärlden, och förklaras i evolutionsbiologiska termer. Intressant att ta del av är Charles Darwins biografi.

Inom eurytmi försöker man hitta en adekvat rörlig form för ett musikstycke eller en dikt så att framställningens egenart för konstverkets inre kvalitet synbar. I en större eurytmiavslutningsföreställning kan eleverna i årskurs 12 visa hur personlighet uttrycks i gestaltning och rörelse. Teman kan bl. a. vara den egna och den gemensamma mittpunkten, inre balans–yttre rörlighet, djurkretsen, kors och b-tonarter och arbetet med olika stilarter och deras uttryck. En grundläggande målsättning är att eleverna i artonårsåldern ska behärska eurytmins grundelement så att de kan använda dem medvetet, både individuellt och i större sammanhang.

Ur En väg till frihet, 2016