Månadens tema

Lek är gemenskap utan tvång, där världen är god och allt är möjligt

Inlägg  maj 2021

 

I leken hittar barnet vägen till trygghet och balans, bearbetar och smälter erfarenheter. I leken smakar barnet på glädje, sorg, förtvivlan, lycka, smärta i precis den dos som barnet själv klarar av och behärskar. Vår förmåga till lek lägger grunden till att vi ska förbli mänskliga även i omänskliga situationer. Lek är avgörande för ett gott liv.

 

I waldorfförskolan kan den fria leken vara allt från stoj och stim, glädjen att upptäcka sig själv och andra i gemensam rörelse, till lekar där barnet skapar sina drömmars värld eller lär sig sociala spelregler, som att vänta på sin tur och hålla sig till en överenskommelse.

Om det är möjligt att säga något om vad lek är finns det samtidigt en fara att leken börjar definieras utifrån någonting annat än sig själv. Leken är, precis som konsten, något som bara kan existera i sin egen rätt, med sitt eget syfte. Många forskare som undersöker lekens förutsättningar och betydelse upptäcker dess outtömliga rikedom för utvecklingen av barnets alla olika förmågor. Men fortfarande är lekens villkor att den är lustfylld och fri, fri från andra syften än sig själv.

Det finns idag en oroande iakttagelse, nämligen att den fria leken minskar världen över. Leken behöver värnas och det behövs vuxna som stöder den fria leken. Dessa vuxna behöver utveckla förmågor som förundran, nyfikenhet, känsla av tillhörighet, uppmärksamhet, vara fri i tanken och tro på barnets förmågor.  Det behövs ett lyssnande och accepterande för att skapa bra förutsättningar för leken.

Den vanligaste gemensamma definitionen av lek, som återkommer bland de flesta lekforskare, innehåller grundläggande delar av lekens kvaliteter:

  • Leken är rolig eller lustfylld och upplevs som positiv och belönande.
  • Den är frivillig och spontan, det går inte att tvinga någon att leka.
  • Den är värdefull för sin egen skull, dvs leken är sitt eget självändamål där processen dominerar över målet.
  • Leken innehåller en känsla av tidlöshet och närvaro i stunden.
  • Det finns en förmåga att ändra lekteman och förändra saker i fantasin utan att det stör lekprocessen.
  • Det finns en god uppmärksamhetsförmåga och förmåga att vara fullständigt närvarande i stunden.
  • Och att det finns en djup tillfredställelse på slutet av lekstunden.

De fyra kategorier som leken oftast delas in i är: rörelselek, konstruktionslek, social lek och låtsaslek. Men dessa kategorier är endast teoretiska konstruktioner, i verkligheten blandar barnen olika slags lekmönster inom samma lek.

Ur ett perspektiv kan lek också betraktas som en av människans starkaste kulturella uttryck. Genom att leka utvecklar och bearbetar barnen perspektiv på människor, händelser, relationer och regler likväl som de tillägnar sig kognitiva, sociala och känslomässiga begrepp. Leken fordrar ett aktivt engagemang, styrs av inre motivation och ger känsla av kontroll. På så vis använder barn sin lek för att skapa mening.

Ett kännetecken för fri lek är att barn ges stort utrymme att själva välja innehåll och styra över leken. Fri lek kännetecknas också ofta av ett särskilt sinnestillstånd, uppsluppenhet och koncentration som kallas flow. Det är just vikten av denna djupa, koncentrerade lek och självförglömmelse som är ett karaktäristiskt drag.

Fri lek skulle kunna kallas “barn-initierad lek” där de vuxna genom närvaro och observation har möjlighet att få kunskap och förståelse för barnens egna lekvärldar för att kunna stötta barnens egna lärprocesser och utvidga leken.

 

Barnrättskommittén tolkar Barnkonventionen

Det finns en uppsjö av teorier och beskrivningar av vad lek är. Men att ge en samlad kort definition av lek är svårt. Barnrättskommittén i Genève har gjort en uttolkning av FN:s barnkonvention, artikel 31, som handlar om barns rätt till lek, kultur och fritidde har gjort följande beskrivning av barns lek:

Barns lek omfattar alla beteenden, aktiviteter eller processer som initieras, kontrolleras och struktureras av barnen själva. Lek äger rum närhelst och varhelst tillfälle ges.

Omvårdare kan bidra till skapandet av miljöer där lek äger rum, men lekandet i sig självt är inte obligatoriskt, utan drivs av inneboende motivation och utförs för sin egen skull snarare än som ett medel att nå ett mål.

Lek innefattar självbestämmande samt fysisk, psykisk eller emotionell aktivitet, och kan ta sig oräkneliga former, antingen i grupp eller individuellt. Dessa former förändras och anpassas under barndomens gång.

Nyckelegenskaperna i lek är nöje, ovisshet, utmaning, flexibilitet och icke-produktivitet. Tillsammans bidrar dessa faktorer till njutningen i leken och därmed till motivationen att fortsätta leka.

Lek anses ofta inte vara nödvändig, men kommittén framhåller återigen att det är en grundläggande och livsviktig dimension av barndomens nöje, samt en avgörande del av den fysiska, sociala, kognitiva, emotionella och andliga utvecklingen. (CRC, 2013)

 

 

 

Uteleken gör världen omväxlande och oväntad

Inlägg  januari 2021

 

 

 

 

Utan tillit till ett du, är det svårt att bli ett jag

Inlägg september 2020

 

 

Barnet söker sitt sammanhang där det kan uppfostra sig självt. Det söker, med fullt förtroende kan man säga, den plats och den omgivning och de människor som kan bidra med dessa grundläggande förutsättningar. Med hängivenhet och tillit anknyter barnet till de människor som finns i dess omedelbara närhet. Att bli till och erövra världen i relation med andra.

För ett litet barn börjar livet med att upptäcka ett du – ”jag känner igen dig”. Från detta första du till ett jag – ett jag som blir sett, älskat och igenkänt. Från du till jag till ett vi – nu kan jag etablera en relation med fler. Men detta tar tid! Det tar upp emot tre år innan denna utveckling helt har etablerats, då kan man tala om att barnet uppnår en så kallad ”gruppmognad”.

De flesta är nog förtrogna med vad det betyder för ett litet barn att skapa en trygg anknytning, i första hand till sina föräldrar men vartefter kan världen få växa och fler relationer skapas. Dessa behöver präglas av en anknytning som fortsatt bekräftar den första och grundläggande känslan av tillit. – Världen är god!

Ett barn är beroende av vuxna som det kan knyta an till, känna sig trygg med och bygga varaktiga relationer till. Från de första och närmaste relationerna i familjen växer barnets värld till förtrogna vuxna, till människor man känner och känner igen, och de viktiga pedagogerna på förskolan som kontinuerligt delar barnets vardag och som ordlöst lär känna barnets behov. I en relation av omsorg behöver den som ger omsorg vara öppen och lyhörd för barnets behov, det förutsätter en nära och kontinuerlig relation där förtroende kan skapas. Trygghet kommer från ordet tro och betyder att vara skyddad, att kunna hålla sig till någon, att få lugn och ro.

I waldorfförskolan tar vi detta på allvar. De yngsta barnen ska få vara i små grupper på fyra-fem barn med en vuxen som hela tiden ser och bekräftar barnen. En respekt för barnens integritet behöver upprätthållas, ett utrymme där upplevelser får bearbetas i en egen värld som växer och utvecklas.


Den viktiga anknytningen

Det riktigt lilla barnet behöver få uppleva ett varmt, intimt och obrutet förhållande till sina föräldrar, det är ett förhållande som skänker båda parter tillfredställelse och njutning. Det är ett komplext, rikt och givande förhållande under de tidiga levnadsåren och det är ett förhållande som bildar grund för utvecklingen av personligheten och den psykiska hälsan senare i livet. En anknytning som är ett livslångt beteende och behov. Man behöver samtidigt se på anknytning som en ”ojämlik” relation, en svagare som knyter an till en som är starkare. Barnet anknyter liksom den vuxne som också ger omsorg. För att denna trygga anknytning skall kunna uppstå behöver vi förstå unga föräldrars behov av såväl praktiskt som känslomässigt stöd under småbarnstiden.

Forskning på nyfödda barn har väckt uppmärksamhet på ett par fenomen av största betydelse, nämligen det friska nyfödda barnets potential att gå in i en elementär social interaktion och en känslig ”genomsnittsmors” potential att med framgång delta i den. Långt innan ord börjar användas föreligger alltså redan det för mänskligt samtal typiska mönstret att turas om. Det handlar i första hand om hur vi förhåller oss till närhet, beskydd och omsorg. Men också hur vi förhåller oss till självständighet, upptäckarglädje, egen styrka och förmåga.


Delad närvaro

Barnet knyter an till och söker samhörighet med den vuxne och med den gemenskap som omger barnet. Allt som barnet upplever vill det uppleva genom den vuxne. Barnet söker moderns/faderns blick för att söka bekräftelse och samförstånd, ”är allt ok”, barnet vill dela känslan av glädje. Det ”tonar in” sig känslomässigt. Här grundläggs upplevelsen av vad som är möjligt att dela med en annan människa, en upplevelse som följer oss genom livet.


Barnvagnen

Flera har säkert iakttagit vad det betyder för barnet att få sitta i en barnvagn som är vänd mot den som kör vagnen. Barnet pekar på fåglarna och tittar samtidigt på den vuxne. Barnet söker bekräftelse, ser du vad jag ser, därmed finns det till på riktigt!

I Sverige har det förts en diskussion om hur barnvagnar är konstruerade, skall barnet vara vänt framåt och utåt eller ska barnet vara vänt mot den vuxne som kör vagnen? Flera språkforskare har visat på att det finns ett samband mellan den här typen av kommunikation, där barnet delar sina upplevelser med en nära vuxen som också ser och bekräftar barnet, och fortsatt språkutveckling. Låt barnen vara vända mot sina nära och kära för att tillsammans få upptäcka världen!

Att skapa höljen

Under hela sin uppväxt är barnet beroende av att vi ger ett skydd, skapar ett hölje. Därmed ger vi det möjlighet att mogna långsamt. Begreppet hölje, om man gör om det till ett verb – hölja, betyder att skyla, insvepa, övertäcka. Att skapa ett omslag, ett skal ett fodral.

För barnet består höljet av kärlek, värme, tröst och näring. Det som omger barnet under den första tiden behöver kännas behagligt. En sund rytm, goda vanor och omsorg om barnets omgivning bidrar också till att skapa hölje.


Hölje – att främja och stödja det levande – att skydda barndomen!

 

 

 

Barn ska vara barn

Inlägg juni 2020

 

 

Vår värld förändras snabbt och barnen kommer allt oftare i kläm. Barn behöver trygghet, kontinuitet, värme och glädje i gemenskap och tillit till de vuxna omkring dem.

”Ta emot dem med vördnad – fostra dem med kärlek – lämna dem i frihet.”

Waldorfförskolorna fokuserar på barnens behov av att utforska världen i egen takt utan stress med små barngrupper och en miljö fri från gifter. Maten är vegetarisk och lagad på ekologiska och biodynamiska råvaror. regelbunden utevistelse, fri lek, praktiskt och konstnärligt skapande samt tid för vila ingår som en självklar del i verksamheten.

När barnen kommer in i rummet på morgonen har den vuxne redan funnits på plats en stund för att förbereda dagen, värma upp och ”sätta luften i rörelse”. Det kan vara små saker som ändras i rummet för att skapa nyfikenhet och ge barnen en inspirerande ingång till lek och samvaro. En detalj på årstidsbordet, några skynken uppsatta till en första lek i kojan, klotsar och smådjur i en grupp på golvet där leken sedan kan få fortsätta… Vartefter barnen anländer börjar dagen och rummet ta form.

I waldorfförskolan är det av största vikt att ge varje barn den tid de behöver för att upptäcka världen, med alla sinnen uppleva och med hela kroppen utforska sin omgivning. Det har då stor betydelse att denna omgivning kontinuerligt gestaltas på ett meningsfullt sätt. Här ges sedan varje barn utrymme att stiga in i gemenskapen på sina egna villkor, ta egna initiativ och delta i de aktiviteter som dagens och veckans rytm erbjuder. Några barn behöver gott om tid att bara iaktta, andra barn vet redan när de kommer på morgonen vad de vill göra. Viljans utveckling – initiativ, kreativitet, koncentration och uthållighet – grundläggs i förskoleåldern, utifrån varje barns egna förutsättningar.

Barnen söker sig vanligen till leken, övar sig på samspelet och tar olika roller i en fantasifull lek. Den vuxne behöver vara rörlig, kunna ta och ge, och vara förebild för frivillighetens och turtagandets konst. Det ger en lekfull och avspänd stämning där leken kan få utrymme att bara pågå i tid och rum.

Den vuxna börjar ofta dagen med att byta om och sätta på sig sitt förkläde/arbetsklänning. Tillsammans med de kollegor som har anlänt samlas man en liten stund på morgonen för att läsa dagens och veckans vers. En vers/dikt som ger stöd till att varsebli inre och yttre stämningar, i samklang med årsloppet. Då den vuxnes stämningsläge utgör barnens omgivning är strävan med den egna utvecklingen en viktig del av pedagogens arbete.

Som pedagog i förskolan är utgångspunkten att kunna vara en förebild för barnens efterhärmning. Konkret innebär det att den vuxne i förskolan behöver ge barnen rika inslag av praktiskt konstnärligt arbete, både som inspiration och som möjlighet att delta i.

Att barnen varje dag får följa och delta i konkreta grundläggande vardagssysslor ger varje barn mening och sammanhang. – Så här går det till, så här gör man, så här är livet, det skapar en trygg grund för barnen att vila i. Genom det engagemang som den vuxne tar sig an de verkliga behovena sedan barnen hängivet iaktta och förlita sig på att den vuxne finns där, som förebild och som den som formar och bär en livskraftig gemenskap.

Hur väljer den vuxne, waldorfpedagogen, de åtaganden som skall få ta plats i dagens och veckans rytmer? Här finns stort utrymme för varje pedagog att finna sina former som kommer att sätta färg och form på barnens omgivning. Detta kan både vara personligt men också leva vidare som tradition på en viss förskola.

Grundläggande är de uppgifter som tillhör livet på förskolan. Att rummen är omsorgsfullt gestaltade, praktiskt och vackert. Att sådant som går sönder tas om hand och repareras. Att material för lek och skapande är rena och hela och har sina bestämda platser. Igenkännandet ger barnen säkerhet och suveränitet – att veta hur det ska och brukar vara. Att maten som serveras lagas i närheten av barnen är en stor tillgång. Det ger dagligen möjlighet till syn, doft och smakupplevelser i ett sammanhang av värme och glädje. De gester som omger beredandet av en måltid, bakandet av ett bröd, disk och rengöring i köket, är alla uttryck för värme och omsorg om våra ursprungliga behov, livets grunder. De tillhör vardagens vanor.

Grundläggande är också att den vuxne finner och utvecklar sin egen kreativitet. Här får barnen möjlighet att iaktta glädjen i ett skapande, lusten och den kraft som kommer ur ett konstnärligt gestaltande. Här gäller ”långsamhetens lov”, den vuxne kan ta sig an ett skapande som växer fram vartefter, barnen följer med nyfiket intresse vad som skall bli. Det kan vara något som tillverkas till leken, en duk broderas till matbordet, en docka får nya kläder, klotsar slipas och målas, dynor tovas för barnen att sitta på i skogen. Några nya namnskyltar kanske behöver målas till hallen och barnen kan vara med och hjälpa till…

Att ”barn ska vara barn” innebär att det finns en tid i varje människas liv där man steg för steg och i sin egen takt får växa och mogna. Att barnet får växa och frodas i en mylla av rika sinnesintryck. Tillåts vara drömmande och försjunka i de känslor som ger näring till lek och fantasi. Att barnen ges utrymme att förundras över alla de små underverk som utspelar sig i vår absoluta närhet. Får tid att erövra de färdigheter som ger självkänsla och förtroende.

 

 

 

 

Waldorfskolan 100 år!

Inlägg vår 2019