I waldorfförskolan skall barnen få den omsorg och omvårdnad som behövs för att de ska känna sig trygga i en trivsam och hälsosam miljö. Varje enskilt barn ska få uppleva sig sett och uppmärksammat, accepterat och omtyckt så som det är. För barn under tre år är det extra viktigt att de kan knyta an till en bestämd pedagog, och att miljön är rofylld och trygg så att de får mod att utforska den. När grundtrygghet finns kan barnet börja söka sig till andra barn och vuxna och efter hand växa in i en större gemenskap. Waldorfpedagogen strävar efter att, med respekt för varje barns egenart och utvecklingsnivå, se och möta varje barn som den unika individ det är. Att ge barnet det stöd och den stimulans som just det behöver för att utvecklas optimalt efter sina intentioner och förutsättningar. Detta innebär att pedagogen måste vara öppen och flexibel och ha ett konstnärligt förhållningssätt till sitt arbete. Waldorfförskolan befinner sig hela tiden i en skapande process och varje barn tillför nya dimensioner till arbetet.
Leken
Lek är gemenskap utan tvång, där världen är god och allt är möjligt. I leken hittar barnet vägen till trygghet och balans, bearbetar och smälter erfarenheter. I leken smakar barnet på glädje, sorg, förtvivlan, lycka, smärta i precis den dos som barnet själv klarar av och behärskar. Vår förmåga till lek lägger grunden till att vi ska förbli mänskliga även i omänskliga situationer. Lek är avgörande för ett gott liv.
I waldorfförskolan kan den fria leken vara allt från stoj och stim, glädjen att upptäcka sig själv och andra i gemensam rörelse, till lekar där barnet skapar sina drömmars värld eller lär sig sociala spelregler, som att vänta på sin tur och hålla sig till en överenskommelse. Leken är, precis som konsten, något som bara kan existera i sin egen rätt, med sitt eget syfte. Lek också betraktas som en av människans starkaste kulturella uttryck. Genom att leka utvecklar och bearbetar barnen perspektiv på människor, händelser, relationer och regler likväl som de tillägnar sig kognitiva, sociala och känslomässiga begrepp. Leken fordrar ett aktivt engagemang, styrs av inre motivation och ger känsla av kontroll. På så vis använder barn sin lek för att skapa mening.
Mat och måltider
I waldorfförskolan finns en strävan att barnen ska uppleva sambandet mellan odling, skörd, råvaror, matlagning och måltid. Vanligen serveras vegetarisk mat, ekologisk och biodynamiskt odlad. Det har stor betydelse om maten kan tillagas i förskolan, då får barnen uppleva hela processen. Barnen får då rika möjligheter att göra viktiga erfarenheter med alla sinnen, och de ges många naturliga tillfällen att lära sig bedöma kvaliteter, mängder och antal. Kan barnen inte vara med i köket kan de ändå delta i andra förberedelser som att duka och lägga upp på tallrikarna. Måltiden inleds med en kort vers, då de vuxna tillsammans med barnen exempelvis tackar solen och jorden för det som serveras. Barnen har fasta platser runt borden, alla äter tillsammans och avslutar måltiden tillsammans med en liten vers. Att äta tillsammans är en god grund för gemenskapen
Livskunskap, handarbete, hantverk, skapande
I samband med utflykter, skörd, matberedning, dukning, årstidsfester och andra sammanhang som hör livsrytmen till finner pedagogen tillfällen att låta barnen hjälpa till alltefter deras nyfikenhet och förmåga. Barnen ska kunna följa längre arbetsprocesser och, i barnanpassad skala, vara delaktiga i de sammanhang som leder till det färdiga resultatet, till exempel: skörda säd – mala mjöl – baka bröd – lägga kompost – bereda jorden och plantera lökar – plocka bär – rensa och skölja – koka sylt – klappa fåren eller se på när de klipps – karda ull – tova. Pedagogen bjuder in barnen att hjälpa till att laga leksaker och möbler. Verktyg och redskap ska vara av god kvalitet. Barnen skall ges möjligheter att härma och ta efter teknik och handgrepp så att de därigenom förbättrar finmotorik och orienterar sig i tillvaron. Genom dessa erfarenheter lär sig barnen även att värna och vårda föremål och miljö i förskolan. Förskolläraren skall regelbundet vägleda barnen så att de hela tiden ges möjlighet att utveckla sin kreativitet, idérikedom och uppfinningsförmåga. Det är viktigt att det finns gott om utrymme både i tid och rum så att de efter en vuxenledd aktivitet kan fördjupa sina erfarenheter i den fria leken.
Språk och kommunikation
I waldorfförskolan ska varje barn möta engagerade vuxna som lyssnande inspirerar barnen att komma i samtal. Inspiration för att öka sitt ordförråd och söka efter nya sätt att uttrycka känslor, tankar, drömmar och frågor, både under samlingen och löpande under dagens samvaro. Genom dagligt berättande, sagoböcker, glada ordlekar, rim, ramsor, gåtor, sånger och samtal och ibland dramatiseringar av sagor, ska pedagogen ge barnen ett rikt språkligt stoff att växa med, så att deras kommunikativa förmåga hela tiden ökar. Berättarglädje är ett nyckelord i waldorfförskolan. Pedagogen strävar efter att så långt som möjligt berätta muntligt, så att barnen kan skapa egna inre bilder av vad de hör. Med hjälp av eurytmi och genom olika rörelselekar fördjupas upplevelserna av språkets nyanser, och barnen tillägnar sig hela tiden nya ord och begrepp. Dessa övningar väljs så att också barn med språksvårigheter integreras i barngruppen och gradvis kan övervinna sina svårigheter. Pedagogen skall ge barnen rika tillfällen att i fri lek befästa sina kunskaper och öva socialt samspel.